Toleransprojektet Torslanda dag 4

Blogg dag 4 – 20/4

Tja tja, Bloggen!

Dagen idag har inte bara varit lärorik utan också fylld med känslor och en hel del tårar.

Denna dagen som vi upplevt idag har varit den jobbigaste hittills, vi tror även att denna dagen kommer att förbli den jobbigaste dagen på resan.

Dagen startade som vanligt lite tidigare för vissa än andra. För dessa personer så startade dagen kl: 06:00 då det var tvungna att gå upp för att hinna klä på sig sina träningskläderna.  

Träningsgruppen bestod av fyra personer, dagens träningspass involverade ben, armar och bålstyrka. Efter träningspasset  käkade vi en ordentlig frukost på hotellet med resten av gänget.  Efter frukosten  åkte vi en och en halv timme med bussen för att komma till den så kallade himmlerstadt(Zamosc).

Väl framme i Zamosc började började vi våran vandring genom stadens gamla kvarter mot stadens centrum, Gamla stadens kärna.

På våran väg in  gick vi förbi en hel del fina hus och byggnader byggda i en lätt italiensk stil.

Staden grundades 1580 av polacker som sedan byggde upp den mer och mer ända till det att den ser ut som den gör idag.

När vi stod på torget och kollade oss runt  såg vi även det gamla rådhuset som användes av nazisterna under kriget. Huset var stort och ståtligt med den polska örnen på. När Nazisterna använde huset  täckte dom örnen med en svart svastika på en röd flagga(Nazisternas märke).

Väl på torget  fick vi en uppgift som gick ut på att vi skulle rita av ett hus eller en byggnad och sedan beskriva/hitta på vem som bodde där och vilket syfte huset hade.

Vi fick ungefär tjugo minuter på oss att rita och skriva om byggnaden som vi valt. Efter det gick vi för att käka på en restaurang som enligt många var den bästa på hela resan hittills.

Restaurangen som vi käkade på låg inne på torget mitt emot rådhuset.

På restaurangen blev vi bjudna på en svampsoppa som förrätt och Schnitzel som varmrätt.

Melvin tycker att Schnitzeln var torr, han saknade såsen.

Efter detta var våran vistelse i Himmlerstadt över och vi gick tillbaka till bussen. Nästa bussresa skulle komma att dröja 4 timmar innan vi kom fram. Under bussresan  visades Schindlers list som är en berättelse om en man som heter Schindler och levde som affärsman under andra världskriget. Filmen handlade om att Schindler som är en girig man från början så småningom börjar bli mer och mer emot hur judarna behandlas och börjar mer och mer hjälpa dom.

Schindler går helt från att vilja tjäna pengar till att hjälpa till.

Efter bussresan  mötes vi av en mycket sorgsen plats. Platsen som vi besökte var en barn grav. Gravplatsen var mycket vackert upplagd mitt i skogen omringad av skog och sorgliga minnen.

När bussen parkerades ungefär femhundra meter ifrån gravplatsen förstod man inte att det skulle bli så jobbigt som det faktiskt blev.

Väl framme vid gravarna  fick vi två stycken elevtexter upplästa för oss. Breven handlade om vårat värde som människor och hur vi känner det. Vi fick även hör en berättelse om en liten flicka som hette Ester. Denna flickan var en av de få som överlevde från gettot på grund av detta. När personerna som satt inne i gettot som Ester flydde från märkte att dom var inne på sina sista timmar så började många planera att fly. Så gjorde även Ester som lätt skulle kunna bli misstagen att vara en polsk flicka istället för en jude. Så med hjälp att ett par kompisar till Esters mamma fixade man förfalskade papper till henne som sa att hon var polsk. Efter det  kröp Ester igenom nätet ut ur lägret och kunde på så sätt överleva. De barnen som var kvar i lägret blev senare avrättade i Zbylitowska gora som är en massgrav för barn.

Historien om Ester väckte såklart mycket känslor men inte lika mycket som det som där näst skulle komma. När historierna var färdigberättade så gick vi ner till massgraven där alla barn låg. Efter att dom som ville hade lagt stenen som vi tagit med oss så fick vi alla var sitt brev. På brevet så stod det respektive persons namn. Breven hade skrivits av våra föräldrar. Breven handlad om oss.

Minuterna som gled förbi medans vi läste kändes som en evighet. När alla hade läst klart sina brev rådde en sorgsen men ändå lycklig stämning.

Vi alla började långsamt att gå uppåt mot bussen i tystnad. Väl på bussen började resan mot restaurangen som vi planerat att käka på.

Till middag så serverades även där snitsel, men denna Schnitzeln var inte riktigt lika bra som den till lunch. Efter detta var dagen så gott som slut och vi började bege oss hemåt.

/Fabian och Melvin