Torslandaskolan : Toleransprojektet Torslanda dag 2

Blogg dag 2 - 18/4

Dagen började med frukost på Ibis hotell, Warszawa. Hotellet var inte något speciellt men allt var fräscht och fint. Frukosten på hotellet var helt okej och äggröran var på riktigt ägg verkade det som, det är ju alltid en bonus. Efter magarna var fullsmockade packade vi ihop våra grejer och samlades vid bussen 8:20 för att lämna väskorna. Det blev en 20 minuters försening på grund av att någon slarvade bort klockan. Skämt åt sido var vi lite sura över det men det var ingen stor grej.

Vi gick sedan till ett av Korczaks barnhem där vi samlade oss i basgrupperna. Inuti barnhemmets matsal gjorde vi några övningar med våran respektive grupp. Övningarna gick ut på att man valde två bilder på barn som en gång i tiden bott på barnhemmet och sedan komma på en identitet till ett av barnen.

Vi avslutade övningarna vid barnhemmet och begav oss till ett bostadsområde i det gamla gettot. Detta området står kvar sedan kriget och har inte renoverats, utan bara stöttats upp av stöttor. Vi kollade på en av portarna i området, och såg sen en bild i vårat häfte som visade ett barn som låg livlös utanför den porten. Det var en speciell känsla i luften, när man insåg att många hade legat döda på gatan, och känslan blev ännu starkare då man stod på en av de platserna.

Vi gick mot ”The Wooden Bridge”, som var den bro som enade de två halvorna av gettot, med en konstig känsla i magen. Att det fanns två delar är på grund av att det fanns en kyrka i mellan som polackerna ville kunna komma till. Stolparna till bron var återuppbyggda och på bilden från kriget i häftet såg vi en byggnad som står kvar än idag. Det var häftigt att se sambandet mellan nutid och kriget även om det var lite jobbigt att greppa allt som hänt.

Det sista vi gjorde innan lunch var att gå och samla oss i ringen på ett torg. Där pratade vi lite om diskriminering och Andreas berättade som exempel av diskriminering. De exempel var bevis på hur överdrivet diskriminering ibland är.

Nu var vi hungriga och som tur var det inte långt till restaurangen Folk Gospoda. Vi fick en soppa till förrätt och en kycklingbit med potatis till varmrätt. Efterrätten var någon form av bakverk som var ganska torr med bär på. Fast efterrätt är ändå efterrätt så vi var nöjda ändå.

Nu var det dags att gå till den Judiska begravningsplatsen vid cirka 13:00 där alla killar behövde ha huvudbonad. Vi går in på begravningsplatsen och det är väldigt tysta jämfört med utanför. Vi pratar knappast med varandra men följer lärarna in på området. Vi får veta lite historia om platsen och får en övning. Övningen går ut på att kalkera en symbol från en gravsten och diskutera vad den betyder i basgrupperna. Vi skriver sedan ner våra tankar i boken.

Vi vandrar också igenom begravningsplatsen och den verkar aldrig ta slut. Vi bara går och går. Begravningsplatsen är delvis fri från buskage men många gravar blir inte omhändertagna på grund av att släkten till judarna som ligger där är döda de med. Begravningsplatsen är kuslig och oplanerad. Det är lite läskigt att hundratusentals judar ligger begravda där och det vrider sig verkligen i magen.

Vi lämnar med bussen vid 15:00 och åker kort till Umschlagplatsz där vi stannar en kort stund. Där diskuterar vi om tankarna när man vet att man skall dö i basgrupperna. Sedan hoppar vi på bussen igen för att fortsätta åka till en katolsk kyrkogård och en annan judisk begravningsplats. Varför vi åkte dit var för att inse skillnaden. Varje sten på kyrkogården var polerad och omhändertagen. Man kunde se att folk lagt mycket pengar och tid för att få gravarna fina medan den judiska gravplatsen var en inhägnad skog med någon enstaka sten. Detta visar den stora disrespekten mot judar som antingen är historia eller fortfarande håller på idag. Den senare är mer trolig men idag tror vi inte det är till samma grad som under andra världskriget. Det blir också tydligt att det inte finns någon kvar som kan ta hand om gravarna.

Vi åt middag i Brok där vi fick morotssoppa som var som bebismat till förrätt och chicken nuggets i form av pannbiff. Till efterrätt fick vi äppelpaj med glass. Det enda som rekommenderas är efterrätten så inte så bra betyg. Men det var ätbart och vi blev mätta. Men det är ju inte vi som betalar, vi är ju glada över att ens få vara med i Toleransprojektet. Efter maten hoppade vi på bussen på väg mot Treblinka, som var ett av nazisternas största och effektivaste dödsläger.

Vi anlände vid Treblinka senare på kvällen och det hade börjat skymma lite. Innan vi gick in i skogen, så kunde vi inte föreställa oss vad som låg där inne. Vi vandrade långsamt inåt, medan vi följde den rivna rälsen. När vi väl kom fram till perrongen, skymtade vi några stenar längre bort. När vi kom närmre så såg vi lite mer stenar än vad vi förväntat oss. Framför oss såg vi många stenar. Det bubblade en märklig känsla i magen när vi fick veta det.

Vi hade stannat vid en karta över Treblinka lägret och fick höra en berättelse från en av de åtta till tio som flydde av de 800.000 som hamnade på lägret. Det var en helt sjuk berättelse som vi inte riktigt kan greppa. Historian var om hur hen anlände och möttes av hundratals lik nära perrongen. Fast detta var inte det värsta.

Vi går vidare mot stenarna och får se stället där Franz Stangl brukade sina krematorium av egen uppfinning. Han staplade rälsen på varandra, för att skapa en slags grill. Man lade människorna på varandra, och lät de brinna upp. Detta var helt sjukt att det var nödvändigt att effektivisera kremationen av lik.

Fast sedan kom det värsta, vi fick nu gå runt bland de 15.000 stenar och insåg att de bara fortsatte längre och längre. Vi fick till slut veta att varje sten representerade en stad eller by, där alla judar blev mördade. Detta var som gravstenar för städer. Detta var bland det värsta vi upplevt vad gäller historia. Vi kunde nu visualisera oss lättare men ändå inte greppa någonting. Det var så sjukt många stenar att det inte kunde vara sant. Fast det är det.

Sedan hoppade vi på bussen för att resa till hotellet där dagen avslutades. Det vi upplevt under dagen är allt svårt att greppa, men vi hoppas och känner att vi kan greppa det lite mer nu. Men det är så sjukt stort att ingen levande människa kan förstå allt.

Skapades av: Emil Nylander, Joel Frykberg och Joël Scherf