Toleransprojeket Torslanda Dag 4

 Dag 4

Först började vi som varje dag med att äta frukost och att göra oss i ordning. Sedan samlades vi i konferensrummet för att ha lektion. Vi gick varvet runt och skrev lappar med en till två positiva ord om varandra. Utan att personen i fråga fick se, skickade vi runt de för att alla skulle skriva något om alla. Vi får lapparna nästa gång vi ses. Detta var ett fint sätt att visa uppskattning för varandra då vi har kommit varandra så nära under denna resa, och alla upplevelser som vi delar.

Efter det åkte vi till Warszawa med vår älskade busschaufför, han var väldigt omtyckt av oss alla (och väldigt skicklig med att navigera vår klumpiga buss 😊). Vi lämnade bussen och gick till Sigismunds column. Där hade vi lektion där vi pratade om kung Sigismund, och om en kvinna som överlevt förintelsen. Hennes namn var Eugenia Göndör. Lärarna läste även upp elevtexter.

Därefter gick vi till en restaurang för att äta lunch. De flesta tyckte maten var god och vi fick efterrätt. Efter vi hade ätit klart fick vi i små grupper tid att gå fritt i gamla stan tillsammans med en lärare per grupp. Vi kollade i olika butiker och köpte lite krims krams.

När vi hade gått färdigt och återsamlats allihop igen så gjorde vi en liten sammanfattning av resan tillsammans. Vi diskuterade hur viktigt det är att ta vara på det vi varit med om och föra det vidare. Vi pratade om vad vi själva kan göra för att bidra till ett tolerant samhälle. Alla hade väldigt många bra och unika förslag. Bland annat att säga ifrån när man ser/hör något som inte är okej, lära ut om dessa historier och viktigast av allt, vi får ALDRIG låta historien glömmas.

Sedan åkte vi sista åkturen med busschauffören och vår guide Edyta, det tyckte alla var lite sorligt. Vi gick och åt god mat på en restaurang i närheten av flygplatsen. Efter det gick vi till flygplatsen och checkade in vårt bagage.

Julia H, Karl, Kerstin, Elias och Johanna

Toleransprojeket Torslanda Dag 3

 Dag 3

Hej igen alla!

Den tredje dagen började med en underbar frukost nere i hotellets restaurang. Det fanns mycket och välja mellan, t.ex. olika typer av bröd, yoghurt, pålägg och även olika flingor. Efter frukosten tog vi en bussresa till en gammal renässansstad som heter Zamosc. Under bussresan var det några som kände sig manade att hålla i karaoke på bussen. Vi hade en härlig allsång med bl.a. Bohemian rhapsody och California girls.

 När vi kom fram tog vi en kort promenad till det stora torget som fanns i mitten av staden. Där fanns det massa fina hus som var väldigt färgglada och detaljerade. Det var nämligen så att Jan zamosc hade tagit hjälp av en italiensk arkitekt för att rita husen. Han ville att staden skulle vara den perfekta staden, han döpte den även efter sig själv! Staden kryllade av olika kulturer och personer innan tyskarna tog över den. När nazisterna kom till staden tyckte dem också att staden var extremt vacker och ville därför rensa staden från judar och andra ”raser” eftersom tyskarna ansåg att den ”tyska rasen” var överlägsen och därför skulle ”den perfekta staden” bara var bosatt av just tyskar. Det var därför som staden var utrensad på all kultur och mångfald som zamosc ville ha. De ville också döpa staden efter Heinrich Himmler till Himmlerstat. När vi var i staden fick vi en bilduppgift av lärarna som innefattade att vi skulle gå runt i staden och välja ett hus som vi gillade. Därefter skulle vi teckna av huset, färglägga det och vi skulle även komma på en historia om en familj som bodde i huset. När alla var klara fick alla presentera sina hus och familjer inför resten av gruppen. I dag så bor det knappt, eller det bor faktiskt inga judar i staden Zamosc.

Det sista stället som vi åkte till var en begravningsplats i en by som heter Izbica. Även denna by hade utsatts för en utrensning av judar. Vi gick upp för en backe och när vi kom upp förbi kullen befann vi oss mitt inne i en skog. Det första som vi säg när vi kom in i skogen var ett litet hus som var gjort av sten, men inte vilken sten som helst utan gamla gravstenar från judiska begravningsplatser. Huset byggdes för att hedra och minnas de judar i staden som dött. Det var två bröder som hade finansierat hela begravningsplatsen. En av dem hette jakob hersh griner och han överlevde kriget efter att han blev omhändertagen av en kristen familj. De gav honom namnet Grzegorz Pawlowski. De båda bröderna ligger begravda på begravningsplatsen efter att de båda dött för några år sedan. En liten bit bakom huset fanns några gravar där vi höll en minnesstund för alla barn som dött under förintelsen. Där fick vi lägga vår sten som vi hade haft med oss och tända ett ljus. Vi pratade också om barn som vi hade fått bilder på när vi hade checkat in på flygplatsen. Alla barn som fanns på bilderna hade dött på Auschwitz.

Efter att vi hade hållit minnesstunden läste Karin ett brev som en mamma skrivit till sin dotter efter att hon blivit bortförd till ett koncentrationsläger.

”Nu ska ni få något av dem som älskar er mest” – Karin

Lärarna började plocka fram brev som alla ni föräldrar skrivit till oss. När vi öppnade breven och läste dem tror jag nog att alla fällde en tår. Det var minst sagt känslosamt.

Efter det åkte vi tillbaka till hotellet och fick vila i en timme. Innan middagen tog vi en promenad genom Lublins gamla stad. Vi gick ner för några trappor och kom fram till en gatlampa. Jag tror dom flesta undrade vad vi skulle göra vid en helt till synes vanlig gatlampa. Men den lampan slutade aldrig att lysa, den symboliserade att gud var evig och den lyste för att minnas alla judar som dött i staden under kriget.  När det sen var dags för middag åt vi på en judisk restaurang, vi dansade och åt mat hela kvällen. Sen tog kvällen slut och vi tog en promenad tillbaka till hotellet. Alla var nog ganska trötta 😊

Christos, Alva, Julia T, Novalii och John

Toleransprojeket Torslanda Dag 2 2022

 

Toleransprojeket Torslanda Dag 2

Varmt välkomna till uppdatering om dag 2

Vi startade morgonen med en välbehövlig frukost. Efter det satte vi oss i bussen, och fick mellanmål i form av mackor och blåbärsbulle samt vatten.  Efter flera omvägar på grund av avstängda vägar var vi efter en timmes försening och sammanlagt en tre timmars lång resa till slut framme på Majdanek.

Efter ett toalettbesök begav vi oss till askmonumentet där de hade samlat aska från krematoriet lite längre ner på lägret. Nere vid krematoriet fick vi gå in och se ugnarna och platserna där människor som dött blivit ifråntagna allt som SS- soldaterna såg som värdefullt.

”Det var en obehaglig känsla att befinna sig på en sådan hemsk plats. Samtidigt som det kändes tomt kändes rummen fulla eftersom man själv kunde föreställa sig vad som faktiskt hade hänt på denna plats.” - Mia

Efter detta fick vi ställa oss runt flera gropar som vi sedan fick reda på var skyttegravar. När vi stod där fick vi höra historier om dem som dödats på detta sätt samt hur SS-soldaterna kallade detta ”skördefest” och spelade hög musik för att dölja skriken av dem som avrättades.

”Redan här kändes det tungt men vi visste inte vad som väntade” -Elev

Vi gick sedan igenom taggtrådsstängslet till vad som var flera baracker på rad. Detta var där fångarna bodde. Först gick vi in i en av barackerna där vi möttes av smala våningssängar med tre våningar på varje säng. Vi fick reda på att i varje säng, som kan ha varit ca 80 cm, sov det tre personer. Dessa sängar kunde gå sönder och sjukdomar och annat spreds väldigt snabbt och levnadsförhållandena för fångarna var hemska.

Vi gick sedan vidare till nästa barack. I denna barack fanns ca 400 000 par skor som tillhörde fångarna som inte hade hunnit säljas. De 400 000 skorna var alltså bara en liten del av de som fanns från början.  

”Här fick man ett helt nytt perspektiv på hur många människor detta faktiskt innefattade och att tänka sig att varje par sko hade tillhört en individ var väldigt hemskt”- Elev

Vårt sista och stopp på Majdanek som även var det jobbigaste för många var duschrummen och gaskammarna.

I duschrummen fick vi reda på hur illa fångarna blev behandlade och hur fruktansvärt ont de metoder som användes på dem för att få bort alla baciller gjorde.

Efter detta gick vi in i gaskammarna där flera människor miste sina liv. Här fick vi höra en historia om två bröder. Den rörde verkligen många av oss, speciellt eftersom de flesta kunde relatera starkt till berättelsen.

Efter Majdanek så gick vi till bussen och åkte till en restaurang där vi blev serverade mat med (som alla andra restauranger) mycket dill. Efter den förträffliga maten så reste vi med bussen till hotellet där vi checkade in. Väl på hotellet så gjorde vi den vanliga kollen att alla var där. Vi gick sedan till en affär där vi handlade på oss rikligt med godis. Efter godiset tog vi in väskorna på hotellet.

Väl på hotellet så fick vi friheten att chilla på rummet i en timme. Väl efter den timmen så vandrade vi till gamla stan och åt middag på en fin restaurang. Vi åt kalkon, potatis och sås till huvudrätt och någon form av chokladkaka med körsbär i till efterrätt.

När vi väl hade ätit upp så gick vi på en kort promenad till en fontän som var upplyst med olika sorters ljus.  Det var många som doppade fötterna och några även håret och ansiktet. 

Matilda, Julia H, Greta, Jakob och Alexander

Toleransprojektet Torslanda dag 1 2022

 

Dag 1

Äntligen börjar den efterlängtade resan till Polen. Vi satt på flyget som skakade som om det skulle gå i tusen bitar, men vi klarade oss bra som tur är. På planet fick vi någon form av bröd med rabarberkräm alternativt korv. Några förväntningar inför resan var speciell mat och att vi skulle få se många hemska men minnesvärda platser.

När vi hade anlänt med flyget till Warszawa så gick vi direkt till en staty av Janusz Korcak. Janusz var en läkare som hade ett barnhem för judiska barn som hade det svårt. Under andra världskriget så valde Janusz att dö tillsammans med barnen och det kändes sorgligt och lite högtidligt att få vara i det land som han en gång levde i. Han var en fin människa som verkligen inte förtjänade att möta det öde som han gjorde. När vi var vid statyn så lästes några texter upp som vi elever skrivit om hur man märker att man har ett värde som människa. Det fick oss att tänka på att Janusz faktiskt såg till att varje barn på barnhemmet kände att de hade ett värde genom att han tog hand om dem.

Efter att vi gått ett tag kom vi fram till en synagoga som var väldigt speciell. Dessutom fanns det en butik i samband med synagogan som är den enda judiska ”kosher” butiken som finns kvar i hela Polen. Det var verkligen speciellt att få vara vid en sådan helig plats som varit med judarna in i de mörkaste av tider. Vid den här synagogan lästes det upp texter om ”Vad en människa är?” som vi elever skrivit. Det fick oss att reflektera ytterligare om hur fel och skevt det om hände var. Hur kunde förintelsen ens ske?

Dorca var en fyraårig flicka som satt i Warszawas getto med sina föräldrar. Hennes mamma bad henne smuggla in mat eftersom de annars skulle tvingas överleva på nästan bara luft. Gettot hade en hög mur runt hela området och vi fick se en del av muren som är bevarad. Vi fick reflektera över hur det känns att vara instängd. Vi känner att det måste vara fruktansvärt att vara instängd. Att vara instängd innebär att man inte kan röra sig fritt eller göra det man vill göra. Det måste verkligen ha varit en plåga att svälta i gettot månad efter månad efter månad utan att ta sig ut och att aldrig få förenas med sina innersta drömmar om vad man vill göra med sitt liv. Den oro och längtan de fångarna måste ha känt går knappt att beskriva med ord.

Maten i Polen var god! Efterrätten var magnifik😊

Efter en härlig lunch besökte vi en judisk begravningsplats. Här finns över 200 000 gravar. Det finns också massgravar. Vid den här platsen fick vi skriva i vår loggbok om vad man tänkte på innan man dog. För judarna måste det ha varit hemskt att tänka att man kommer att dö och aldrig få chansen att leva ett liv på jorden igen. Rädslan om vad som händer med en, vad som händer med ens släktingar och huruvida livet på jorden kommer överleva måste ha varit överväldigande att tänka på. De man älskar, det man aldrig hann göra och rädslan för att förlora allt man någonsin haft – sin existens.

Allt det hemska som vi beskrivit har polackerna och tyskarna hjälpt till med. I dagsläget har den polska staten börjat mörklägga de hemska handlingar de själva genomförde mot judar och skyller allt på tyskarna. Detta tycker vi är att vanhedra alla de judar som miste livet till en helt meningslös politisk rörelse som aldrig borde satt sin fot i historien.

Filip, Kasper, Alice och Klara

Första stoppet i Brok var när vi skulle stanna och äta middag. Det blev tvårättersmiddag, soppa och kött. Sedan åkte vi ungefär 3 minuter för att stanna på en katolskkyrkogård. När vi klev in i kyrkogården så märkes det direkt hur välskött kyrkogården var tillskillnad från den judiska begravningsplatsen vi hade varit på tidigare under dagen. Nästan varje grav var fylld med ljus och blommor. Alla gravarna var mycket fina och hade stora fina gravstenar som var väldigt välskötta. Vi gick ett varv runt kyrkogården sedan gick vi 50 meter ut i skogen och där låg en gammal judisk gravplats. Det var extremt stor skillnad mellan den katolska och den judiska begravningsplatsen. På den judiska begravningsplatsen var det nästan inga gravstenar och dom få som fanns var igenväxta och slitna. Här hade den polska befolkningen i byn tagit gravstenarna för att bygga stenplattor och andra sten föremål. Så det fanns knappt några gravstenar kvar, och de som fanns var väldigt gamla och slitna. Man märkte direkt att det inte fanns några släktingar som kunde besöka gravarna och sköta om gravarna. Det fanns också släktingar till de som hade hjälpt till att döda judar kvar i Brok. Det var en väldigt stor skillnad mellan den katolska och den judiska begravningsplatsen.

Nästa stop på vägen var Treblinka, en plats som tidigare varit ett förintelseläger. Här dödades cirka 900 000 människor varav 2 000 Romer. Tyskarna var väldigt bra på att ta bort alla eventuella bevis på att platsen existerat, så att nu mera är platsen som en gräsplätt mitt ute i en skog. Vid platsen finns massvis med stenar, alla stenar symboliserar en utplånad by eller stad som nazisterna invaderat. Platsen var väldigt tyst och känslosam. Framför allt vid platsen som kallades grillen, där man brände människor på bål. Detta var det tidigare stadiet av krematorier. Franz Stangel var den man som kommit på att detta var det mest effektiva sättet att bli av med liken. Om man kollar noga i jorden på platsen kan man se bitar av ben, detta tyder starkt på att hundratusentals människor bränts på grillen.

En annan känslosam plats på Treblinka var vid minnesstenen av Janusz Korczak. Den mannen som omhändertagit massvis av barn med olika förutsättningar och älskat dem som sina egna. En man som tog ansvar när ingen annan vågade, den man som gav många barn en till chans i livet, de föräldralösa, fattiga stackars barnen. Här läste lärarna upp texter om berättelser från barn som berättat själva. De barn som torkat sin mammas tårar, försörjt sig själva och inte haft någonstans att vända sig vid problem. När kriget kom fick han chansen att välja, mellan att rädda sitt eget liv eller ge barnen ett tryggt slut. Han valde barnen, alltid barnen över sig själv. Han följde med dem till Treblinka och hans samt barnens resa avslutades här. De stackars oskyldiga barnen som knappt fått leva något alls.

Vi tände facklor och hade en tystminut för alla bortgångna, alla brutalt mördade och alla oskyldiga som stått som offer för nazisterna.

Melker, Tindra; Arvid, Mia och Wilma