Toleransprojeketet Torslanda 2023 Dag 5

 Dag 5

Hej Pappa!

Vår dag började med frukost. Efter frukosten, samlades vi i konferensrummet, där vi pratade om våra upplevelser under resan. Vi fick varsitt papper med våra namn på, som vi skickade runt i cirkeln. På papperet skulle vi skriva positiva saker om våra kamrater. Papperna får vi tillbaka nästa gång vi träffas i Sverige.

Förväntansfullt gick vi på bussen som skulle ta oss till Warszawa. Resan tog ungefär två timmar. Vi fick chansen att njuta och delta i underbar allsång, där Albin slutade på 5910 poäng i musikquizet och alla rätt. De fantastiska sångarna var; Adrian, Hampus, Samuel, Arman, Selma, Juni, Filippa och modiga Alicia som sjöng solo två gånger! Väl i Warszawa samlades vi vid Sigismunds Kolumn i Gamla Staden. Vi lyssnade på en berättelse om Eugenia som kom från Warszawa och flydde till Göteborg, och fick hjälp av modiga människor som vågade hjälpa henne.

Vi stannade på ett mysigt ställe och åt lunch, och gick senare till en annan del av staden där vi stannade och pratade om vilka som ska sprida vidare offrens historia. Vi fick också en uppgift att prata i basgrupperna om hur vi kan bidra till ett mer tolerant samhälle. Detta är själva meningen med resan, och en av anledningarna till att vi sökte till projektet.  

I vår grupp kom vi fram till att det är viktigt att säga ifrån när en person gör en dålig handling, men även att utbilda dem och lära dem varför det är fel. Det är också viktigt att lära sig om andra kulturer för att minska sina fördomar och skapa förståelse för andra människor. Det är såklart alltid viktigt att bemöta alla med respekt, man kan även rösta på toleranta och accepterande partier för att bidra till ett tolerant samhälle.

Den sista tiden vi spenderade i Warszawa var vi riktiga turister, vi gick runt och köpte souvenirer och glass! När vi till sist återvände till bussen var vi varma och glada, men lite ledsna att detta skulle bli sista bussresan i Polen.

På flygplatshotellet åt vi middag innan vi köade länge till säkerhetskontrollen; när vi äntligen kom igenom hade vi lite tid att spraya parfym och köpa godis! Vi kände vemod när vi gick på planet, för att resan redan var slut. Nästa gång vi ses så ska vi börja planera inför redovisningen, så äventyret är inte över än!! 😊😉

Tack och hej leverpastej / Samuel, Juni, Albin och Maia

Veckans morgonlöpare :-)

Torleransprojektet Torslanda 2023 Dag 4

 

Dag 4

Torsdag, 5/9

Tja tja bloggen!

Idag fick vi lite efterlängtad sovmorgon och god frukost på hotellet. Vid 09:20 samlades vi utanför hotellet och hoppade på bussen. Bussen tog oss till en liten stad ca en timma och fyrtiofem minuter från Lublin. Staden vi åkte till heter Zamosc, det är en stad totalt utrotades på judar under förintelsen. Vi samlades på torget och fick lära oss mer om Zamosc och stadens historia. Zamosc sågs som en väldigt fin stad under andra världskriget, och nazisterna ville göra den till den perfekta nazistiska staden. Vilket innebar att bara den ”ariska rasen” skulle få bo i Zamosc. Staden skulle även döpas om till Himmlersstat. Man utrotade därför alla judar, polacker och andra som inte ansågs vara den ”ariska rasen”. När stod på torget och klockan slog tolv överraskades vi av trumpetspelande från torgets högsta byggnad. Det var väldigt fint och vi kände oss alla tacksamma för att vi fick uppleva detta. Samtidigt som det var lite sorgligt, då man tänkte tillbaks hur stadens invånare också måste upplevt detta innan kriget.

Därefter gick vi till en före detta synagoga som idag inte används då staden är helt tom på judar. Detta var väldigt sorgligt och man började tänka på hur livet varit innan kriget. Mikael berättade lite om den före detta synagogan och den heliga judiska skriften, Tora. Tora skriften är en lång skrift skriven på djurhud och varje synagoga i bruk bör ha en. Det finna även en lampa tänd i alla synagogor som betyder och visar att gud alltid är närvarande. Lampan hänger alltid i den riktningen mot Jerusalem.

Sedan gick vi till en restaurang som fanns mitt på torget där vi serverades en intressant varmrätt. Den bestod av potatis piroger med creme fraiche. Det var ändå ganska gott! Vi fick även efterrätt i form av äppelkaka. Därefter fick vi en rolig uppgift. Vi fick i våra basgrupper välja ett hus vid torget, måla av det och hitta på en historia kring det. Det fick en att undra vem som faktiskt bott där och hur deras historia verkligen såg ut. Vi redovisade för alla grupper om de vi skrivit.

Därefter gick vi tillbaks till bussen för att åka till en liten by som heter Izbica. Där finns en judisk begravningsplats för alla judar som utrotades ur staden. Det finns ett fint monument och några olika gravstenar. Vi samlades vid en av gravstenarna där Karin berättade en berörande historia om en judisk mamma och dotter. De hade ett lyckligt liv tillsammans i Hamburg tills kriget bröt ut. Dottern skickades till Sverige för att bo med en svensk familj i Mellerud. Mamman blev kvar i Tyskland och skickades sedan till Teresestat i Tjeckien. Där kunde mamman fortfarande ha kontakt med dottern via brev. De hördes då och då, men det sista brevet skickades på dotterns sextonårsdag. Mamman skickades sedan till Auschwitz där hon direkt hamnade i gaskammaren. Detta fick oss att känna oss tacksamma för våra egna föräldrar, och att vi har möjlighet att ha en relation. Sedan tände alla grupper varsitt ljus och la det tillsammans med en fin sten på en av gravarna. Sedan fick vi en oväntad överraskning från våra föräldrar. Alla fick ett personligt brev skrivet av ens föräldrar. Detta var en känslosam stund och väldigt berörande.

Sedan satte vi oss i bussen igen och åkte tillbaka mot hotellet i Lublin. Vi fick lite tid att duscha och göra oss iordning inför kvällens middag. Vi gick längs Lublins gator och tittade på de fina fontänerna och byggnaderna. När vi kom till restaurangen serverades vi falafel med pitabröd och hummus. Sedan fick vi efterätt, som var något vuxen i smaken. Vi tror att det var någon romrussin kräm med granatäpple. Samtidigt som vi åt efterrätten började ett band spela. Det var ett gäng goa gubbar tillsammans med en ung sångerska. Det var väldigt bra och spelade musik från olika europeiska länder på olika språk. Adrian och Samuel var snabba upp på dansgolvet och resten av gruppen följde snabbt efter. Efter mycket dans lämnade vi restaurangen och gick runt lite i Lublin. Sedan gick vi tillbaks till hotellet där vi samlades och ääääääääntligen fick tillbaka våra mobiler-😊 Vi gick sedan upp på våra rum och gjorde oss redo för att lägga oss.

Summan av kardemumman, en mycket trevlig dag!

Puss och kram!

Adrian, Oskar, Amanda, Lucia och Alicia.

 

Toleransprojektet Torslanda 2023 Dag 3

Dag 3

Vi började dagen med att äta en god frukost på hotellet Archer och sedan tog vi en busstur till Majdanek som är en av dom mest bevarande koncentrations lägrerna. När vi väl anlänt till Majdanek med bussen pratade Peter och de andra ledarna om några texter som handlade om vad en människa  är. Sedan gick vi på led till skyttegravarna där dom berättade om hur nazisterna hade en skördefest där 18 000 judar mördades på bara en dag. De fick lägga sig på varandra och skjutas under en hel dag, nazisterna hade även på hög musik så att bostäderna runt omkring inte skulle veta om det som hände och höra skottlossningarna. Efter det gick vi till krematoriet där kropparna brändes, det var väldigt obehagligt att stå på ställen där tusentals människor hade dött och man fick rysningar.

I första rummet tog de bort fångarnas guldtänder och värdesaker innan de brändes för att sen sälja dem. I det andra rummet fanns det en stor kista med aska från flera tusen människor, framför kistan låg det en massa blommor. I det tredje rummet fanns kremationsugnarna där tusentals fångar bränts. När man kom in där kände man verkligen hur obehagligt det var och håren reste sig nästan från huden. Det var sjukt att tänka att vissa hade blivit mördade och sedan brända. Vi fick gå runt och titta på rummet och ugnarna vilket var spännande men på samma sätt sorgligt.

Därefter tog vi en promenad till barackerna där alla fångarna sov. Det var flera baracker som var satta på rad efter varandra. I barackerna fanns det våningssängar, man kunde dock inte tänka sig att 1000 fångar fick plats där med bara 200 sängar. Eller det fick ju knappt plats om man tänker efter. De flesta fick knappt plats att sova någonstans. Det var väldigt många sjukdomar, infektioner och magsjukdomar som spreds i barackerna. Värst var det för dom som sov längst ner eftersom allt kräks och avföring rann ner från dom översta sängarna som gjorde att det var svårare att överleva ju lägre du sov.

Därefter gick vi vidare till en annan barack fast i stället för sängar så fanns det en massa skor ca 400 000 som var kvarlämnade efter att nazisterna flydde lägret. Skona var tagna från fångarna som senare fixades till och såldes på nytt för att få in pengar till att driva lägret. Några av skorna användes till dom som arbetade på koncentrationslägret. Det var väldigt kusligt att se så många skor på samma ställe vilket får en att förstå hur många människor som varit där.

Efter det gick vi till gaskammarna, först rummet var en riktig dusch där fångarna duschades både för att få de att tro att de skulle duscha och för att gaserna skulle vara mer effektiva. Rummet där gaserna släpptes hade många blåa märken i taken och på väggarna som lämnades av cyklon B (gasen de använde). Det kändes fel att stå där tusentals personer har dött, att stå precis där de hade stått. Vi var där samtidigt som en grupp israeliska judar som sjöng och bad för de som hade dött i gaskammaren. Det gjorde att upplevelsen blev ännu mer känslomässig.

Sen gick vi på bussen igen och åkte till Lublin, där checkade vi in på hotellet och fick våra rum. När några åkte upp för hissen gick de av på tredje våningen av misstag där de trampade i blöt cement.

När vi hade checkat in hade vi lite fritid och gav oss sedan till gamla stan i Lublin. Där kollade vi på en stadsport som delade staden i två, polska delen och judiska delen. Där efter gick vi ock åt på en klassisk polsk restaurang. Vi hade väldigt trevligt och väldig god mat. Vi gick sedan på en promenad hem till hotellet. På vägen stannade vi vid en fontän där de flesta fotbadade. När vi kom till hotellet gick alla och la sig.

Det var en bra dag.

/ Selma, Hampus, Tea och Felix

Toleransprojektet Torslanda Dag 2 2023

Dag 2

Hej mamma!

Morgonen började 8:00 med en väldigt god frukost på hotellet.

Vi började dagens äventyr med att åka till Korczaks barnhem där vi fick lära oss om detta barnhemmet och varför det var så viktigt, hur dom prioriterade barnen. Anna som förklarade och jobbade på barnhemmet berättade om att barn fick styra en slags domstol. Vi fick även en bild på ett barn där vi skulle ge barnet ett namn och historia. Alla barnen och Korczark fördes av SS soldaterna till Treblinka. 

Efter lunchen åkte vi till världens största judiska begravningsplats där 200 000 judar ligger begravna. Det var chockerande hur många gravar det var men många var helt övervuxna och förstörda. Det finns ingen som kan ta hand om gravarna eftersom alla släktingar har blivit mördade av nazisterna. Vi fick även se ett gäng ortodoxa judar.

Efter det åkte vi buss till Brok där vi fick jämföra en katolsk kyrkogård med en judisk begravningsplats. Det var jättestor skillnad för att den katolska kyrkogården var jättepyntad med blommor och lyktor medans den judiska var helt övervuxen och bortglömd eftersom det inte längre fanns några judar kvar att ta hand om den.

Efter middagen åkte vi till dödslägret Treblinka. Luften kändes tung och det var knäpp tyst, väldigt obehagligt. När vi kom dit såg vi fyra israeliska, judiska grupper med ungdomar och äldre. De spelade, sjöng och dansade. Det var ett stort stenmonument och runt om monumentet fanns det en massa stenar, och vissa städer var skrivna på stenarna. De symboliserade hur många städer som nazisterna tagit judar ifrån, och dödat på Treblinka. I slutet samlades alla vid Korczaks minnessten, där vi tände ljus och spelade sorglig musik. Det var då det blev känslosamt för många.

Efter en tyst tillbakagång till bussen åkte vi till hotellet där vi sov, hejdå mamma.

/ Arman, Hedda, Louise och Filippa

Toleransprojektet Torslanda 2023 Dag 1

Dag 1

Alla träffades utanför ICA maxi klockan 05.10 och klockan 05.20 rullade bussen i väg mot Landvetter. Alla kände sig trötta eftersom alla hade gått upp tidigt. När vi kom fram checkade vi in vårt bagage och gick genom säkerhetskontrollen. Vi fick skriva vad vi hade för förväntningar på resan. Efteråt hade vi ca 40 minuter för att gå runt och göra lite vad vi ville. Vissa gick och shoppade, andra köpte kaffe. Vid 07.30 gick vi på en buss som skulle ta oss till planet. När vi kom på planet letade vi upp våra platser och planet lyfte klockan 08.00.

Vi landade i Warszawa klockan 10 och vi fick vårt bagage. Vi gick sedan på en buss som skulle ta oss in i staden. Det första vi gjorde var att gå till ett monument för Janusz Korczack som hade 200 föräldralösa judiska barn som han byggde ett barnhem åt. Han behandlade barnen som om de var hans egna barn. Då han var en känd läkare blev han erbjuden att slippa vara i getto eller sänd till läger, men han stannade med sina barn i gettot och följde dem till Treblinka, förintelseläger, in i döden.

Även när man är här i Warszawa är det svårt att försöka leva sig in i vad som hänt. Efter monumentet av Korczack besökte vi Polens enda kosherbutik. Här berättade våra lärare att det levt 3 miljonerna judar i Polen innan andra världskriget och endast 300 000 levde kvar i polen efter kriget. Omfattningen av massutrotningen av judar blev plötsligt väldigt tydligt när man insåg att det inte längre behövdes mer en butik för alla landets judar.

Därefter besökte vi en plats som förut varit ett getto, omgivningen där gettot hade varit var fridfull och stämningen på platsen var glad. Det kändes obeskrivligt overkligt att se detta men samtidigt veta vad som faktiskt hänt. Vi stod på mark där det tidigare legat barn som svält ihjäl. Vi stod framför en port. Vi fick se en bild från gettot på en pojke. Han låg livlös på marken och han var mager. Det känns otänkbart att barn ska ha svält ihjäl och sedan blivit lämnade på marken. Allting är svårt att ta in.

Vi stod på markeringen, där muren hade varit. Att en mur skulle ha delat in människor i grupper kändes inte så nära just då eftersom det var fint väder och människorna som gick omkring platsen inte verkade tänka på det utan levde på med sina liv. Vi fick sen en del av muren som fortfarande finns kvar och då blev det lite mer på riktigt. Att faktiskt se gettomuren med egna ögon fick det att sjunka in lite att någonting sådant har faktiskt hänt.  

På kvällen hade vi aktiviteter/lekar. Vår grupp vann. 😊

Anton, Agnes, Wilma och Jonna