Torslandaskolan : Toleransprojeket Torslanda dag 7

Blogg dag 7 - 23/4

Tjabba tjena från det fantastiska varma Polen!

I morse väcktes vi klockan 06:00 av att Malin knackade på dörren. Idag gick vi upp mycket tidigare än vanligt för att vi ville vara bland dom första på Auschwitz. Egentligen skulle vi äta frukost kl 06:30 men det ändrades till 06:50 för att vi skulle hinna packa ihop våra saker och ta med väskan ner till frukosten. Detta hotellets frukostbuffé vad bland det bättre under den här resan då det fanns goda pannkakor och äggröra på äkta ägg. Men det fanns också några minus vilket var att det inte fanns varm choklad och nutella, men det hade vi såklart snott med från det andra hotellet där det fanns i mängder.

Vi lämnade det fina och fräscha hotellet och gick en varm morgon promenix till Auschwitz koncentrationsläger, det tog bara två minuter. När vi anlände till lägret var kl. ca 07:45 och vi var tvungna att vänta utanför portarna i ca en halvtimme, under denna halvtimme stod alla i gruppen och pratade med varandra då vi har blivet väldigt nära under denna resa. Det var många andra klasser över hela Europa som precis som oss också stod och vänta på att komma in. När kön väl började röra på sig gick det fort igenom säkerhetskontrollen då vi inte hade våra ryggsäckar med oss eftersom vi inte fick ta med dem in. Efter säkerhetskontrollen mötte vi upp våran guide, Michal och fick samtidigt hörlurar och en sändare som var kopplade till honom så han slapp skrika eftersom vi kan vara ganska högljudda.

Det första man såg när man kom in på Auschwitz var en skyllt där det stod ”Arbeit macht frei” som betyder arbete ger frihet, i detta fallet betydde frihet döden. Inne på koncentrationslägret var det ganska fint men med tanke på vad som har hänt innanför dessa grindar är det väldigt hemskt att befinna sig där. Lägrets grusvägarna var original och väldigt ojämna så man var tvungen att hålla kolla på vart man satte sina fötter. Alla husen var i rött tegel och väldigt stora. Det som berörde oss mest var det huset där man kunde se 2 ton hår som hade rakats av från de fångar som bodde på lägret, men också det rummet där högar med barnskor från barnen på lägret fanns. Det kändes hemskt att se då man visste att det var från barn som hade bott och arbetat där men sedan mördats. Det kändes även hemskt eftersom att man såg att det var så mycket hår och många skor för då började man tänka på hur många det faktiskt var som blev utsatta för detta. Vi gick runt på lägret i ca fyra timmar, det var en väldigt lång guidad tur men Michal berättade såklart intressanta grejer om Auschwitz. Eftersom att alla hade gått upp supertidigt var alla väldigt trötta vilket gjorde att det kändes längre än var det egentligen var, värmen gjorde ju då inte saken bättre eftersom att man var tvungen att ha långa byxor.

Efter den lååånga guidade turen var det dags för lunch och det blev samma restaurang som vi åt middag på igår kväll. Till förrätt fick vi en soppa som inte var så uppskattad men många fick ner den ändå. Varmrätten var inte heller så uppskattad, många beskrev den panerade fisken som sölig men pommesarna var kanon. Den efterlängtade efterrätten var helt okej, det var vaniljglass med fruktsallad.

Efter lunchen tog vi bussen till Birkenau som också är ett koncentrationsläger. Det var en trevlig bussresa som gick snabbt och smidigt. När vi stigit av bussen hjälpte guiden oss att komma in i lägret. Det första vi gjorde var att gå upp i lägrets utkikstorn, där såg vi ut över Birkenau. När vi väl stod där uppe hade vi svårt att tro att så många människor hade varit instängda och lidit då lägret nu är en så fridfull plats. När vi lämnat tornet fick säga farväl till Michal (våran guide) och våra underbara ledare tog över guiden. Planen var att gå varvet runt lägret och den rutten tog ca fyra timmar. Under dessa fyra timmarna gjorde vi flera stopp bland annat toalettbaracken, krematoriet och gaskammare. Vi gick också in i den byggnaden där de tog emot fångarna som kom till Birkenau, där finns en utställning med bilder på människor som har dött där. Där fick vi leta reda på de barnbilder som vi fick på Korzacks barnhem tidigare under veckan och de flesta hittade sina bilder. Det som blev mest rörda av var när vi besökte barnbaracken där några av det judiska barnen både.

Det barnen som borde där kunde inte Himmler bestämma sig för om han villa ett dessa barn skulle få arbeta eller bli dödade. Anledningen till att han tveka var för att barnen var ljushåriga, hade blåa ögon och såg ut som det tyska barnen som han ansåg var ”rätta ras”. Efter många veckors tänkande valde Himmler att döda alla dessa barn för att han inte vågade chansa eftersom det var judar. När vi var inne i barnbaracken väcktes väldigt känslor och tankar om hur barnen hade det och hur det själv hade varigt att bo där. Barnen som bodde där måste ju antagligen varigt väldigt rädda för hur hur deras framtid skulle se ut. Man blev även väldigt berörd av att vara där inne, för när det kommer till barn blir de flesta ganska känslosamma. När vi sedan hade kollat runt i barnbaracken fick vi sätta oss utanför på gräsmattan för att göra en skrivuppgift om tacksamhet. Vi skulle alltså skriva om vad man själv är tacksam för. Vi fick också en bild på oss själva som vi sedan skulle klistra in i våran skrivbok.

Efter en lång tid i Birkenau var det äntligen dags för middag. För att komma till restaurangen åkte vi ca 20 minuter buss. Såklart så fick vi soppa till förrätt och det blev en ganska god morotsoppa. Till varmrätt blev det kyckling med ostfyllning, och till det en slags polsk potatisbulle. Potatisbullarna var inte riktigt en höjdare men kycklingen var över förväntan. Sedan satte vi oss på bussen igen för att åka till hotellet på flygplatsen. Det blev en rolig bussresa med både sång och skratt då det var väldigt många som gick fram för att sjunga i bussens mikrofon. När vi nästan var framme vid hotellet så skulle vi köra över ett tågspår med bommar. Något gick snett och plötsligt hamnade vi mitt på spåret med nedfällda bommar på båda sidorna. Plötsligt började några ropa och de flesta blev väldigt rädda. Allt gick bra och vi pratade om händelsen på kvällsamlingen, för mer detaljer om busshändelsen får man fråga sitt barn.

På kvällssamlingen gjorde vi en övning där vi skulle skriva positiva sakar om varandra, vi kunde skriva många positiva saker om varandra då alla känner varandra väldigt bra efter denna resa. Den största anledningen till det är mobilförbudet vi har haft under denna vecka. Eftersom vi inte använt mobilerna över huvud taget har vi varit tvungna att vara sociala på riktigt och de flesta har tyckt att detta har varit en mycket bra sak då man lärt känna varandra mycket bättre. En annan anledning till den bra gemenskapen i gruppen är att vi har upplevt många känslosamma saker tillsammans under resan.

Nu är det dags att sova för att vara pigga och glada till morgondagens tidiga hemresa. Det ska bli både skönt men ändå väldigt tråkigt att åka hem då det kommer vara tråkigt att lämna den härliga gruppen och återgå till vardagen.

Puss och god natt från Signe, Emma D och Gloria.