Hungerspelen av: Suzanne Collins
Jag har läst den första boken i Suzanne Collins framgångsrika trilogi, Hungerspelen. Hungerspelen är en dystopi roman från 2008 som klassas som en ungdomslitteratur bok. Hungerspelen är skriven i förstapersonsperspektiv utifrån den 16 åriga tjejen Katniss Everdeen. Hon är en självständig krigare med en stark överlevnadsinstinkt som gillar att kämpa ensam. Men hennes listighet och hennes skicklighet med pilbågen räddar hela familjen från svält.
Boken utspelar sig i Panem, amerikas framtid där inget är sig likt och amerikas stater är indelade i 12 olika fattiga distrikt och en rik huvudstad. Varje år hölls det årliga spelen, en tv-höjdpunkt för det flesta i Panem för att påminna om distrikt 13 misslyckade upprorsförsök mot huvudstaden. Det går ut på att man lottar ut två ungdomar från alla 12 distrikten mellan åldrarna tolv till arton år. De förbereds och utsmyckas för att imponera och lämnas sedan inne på en arena för att kriga mot varandra till döds, för nöjes skull. Det är alltså ett spel på liv och död där den starkaste spelaren inte bara vinner utan den enda som överlever. Distrikt 12 är det mest utsatta distriktet i med sin svält och fattigdom. Detta året så har 16 åriga Katniss Everdeen inte något val än att anmäla sig frivillig att ställa upp i hungerspelen istället för sin utlottade lillasyster Prim. Med sig får hon bagarsonen Peeta Mellark. Peeta Mellark avslöjar precis innan spelets början att han är förälskad i Katniss och hon väljer att spela med, men frågan är om denna påhittade romans kommer att hjälpa dem i kampen om att överleva på arenan? Var det verkligen påhittad kärlek eller var det på riktigt? Eller vet de ens själva?
Suzanne är en 54 årig amerikansk litteratur författare och manusförfattare som framstod mest för sin trilogi hungerspelen. Hon kommer från Hartford, Connecticut men bor idag med sin man och 2 barn i Newtown, Connecticut. Hon har skrivit/skriver i flera olika genre som Fantasy, barn- och ungdomslitteratur, dystopi, Science fiction och TV-/filmanus. Hon har tagit emot massor av priser för sitt författarskap. Suzanne beskriver sitt budskap och meningen med boken så här: ”Jag skriver inte om tonårstiden. Jag skriver om krig. För tonåringar”
Den var helt klart väldigt spännande och absolut läsvärd bok. Även om jag inte brukar bli så fäst vid absurda historier så var det mycket realistiskt i denna ändå. Det finns liksom inte bara onda eller goda och i kärlekshistorien är det svårt att skilja på vad som är “äkta” känslor och vad som är påtvingat av andra. Kärlekshistorier kan ibland bli lite långtråkigt och förutsägbart men jag tycker att författaren har lyckats att hålla en bra standard som man inte hunnit bli uttråkad och man blev överraskad. Sedan att detta triangeldrama som man märker uppstår mer i andra boken är väl lite mer förutsägbart men författarens skicklighet gör att man inte tröttnar. Den är väldigt fascinerande med dess actionfyllda framfart och en tankeväckare. Man kan även finna kopplingar och samband till dagens samhälle med hur författaren målar upp klasskillnaderna och orättvist fördelade resurserna i Panem vilket då även förekommer i vårt dagens samhälle. Jag älskar även hur denna boken är normbrytande och är befriad från könsnormer och roller och gör att vi slipper det traditionella kvinno och mans gestalterna. Detta gör att denna boken även blir en väldigt bra lärdom och tankeställare när det gäller politik, könsroller och solidaritet.
/ Anna
När de döda vaknar
Boken handlar om två familjer som har råkat ut för en olycka mamman i den ena familjen har krockat och hon har dött och den andra familjen har en liten pojke dött för att han ramlade ner från en balkong. Huvudpersonen som de handlar mest om är en kille som heter David och han är stand up komiker men hans liv tar en vändning när de döda vaknar till liv. Den andra huvudpersonen som det handlar mycket om är davids kompis och han heter Mahler och han har förlorat sin son. Så boken handlar om dem två familjerna som kämpar för att deras döda familjemedlemmar ska komma tillbaka till livet.
Här är en personbeskrivning av en pojke som heter elias och det han är en av de personerna som har vaknat upp.
Elias ser ut som en stenskulptur med en tom död blick och har en lukt som luktar döden. Han har kort tunt hår på huvudet för han var inte så gammal när han dog han va bara 4 år. Han är också ganska så kort och har en möglig hud som håller på att förmultna därav hans lukt. Elias har också en liten mun och en liten näsa för han var ju inte så gammal när han dog.
Jag tycker att boken var sådär för att det hände inte så mycket och att den var inte så spännande för det hände inte så mycket.men om man gillar inte så spänande böcker och gillar döda varelser så är det nog en bok för dig.
Författaren som skrivit boken heter John Ajvide Lindqvist och han har skrivit många olika böcker en av dem är denna, han gillar att skriva i skräck.
/Albin
Boktips - Efter Alaska
Boken heter “Looking for Alaska” och är skriven av John Green.
Boken handlar om Miles Halter, hans tråkiga liv hemma i Florida drev honom till vansinne, då han inte hade särskilt mycket vänner. Han bestämde sig då för att gå i sin faders fotspår och läsa sina sista år på en internatskola i Alabama. Där träffar han nya personligheter som alla kommer honom mycket nära. Han träffar till exempel: helt förtrollande, ursnygga Alaska young. Alaska var raka motsatsen till Miles, hon stod upp för sina åsikter, hon var spontan, impulsiv och smått galen. En kväll berättar Alaska om den värsta dagen i hennes liv då hon vid åtta års ålder hittat sin mamma döende på köksgolvet. Denna händelse kom att förändra Alaskas liv för all framtid. Boken handlar om Miles och Alaska, med vänner, om deras förhållanden. Den handlar om Miles nya liv, hans första äkta vänner och kärlek, hans första fylla, fest, bufriedo och hångel. Men framförallt hur han tar sig igenom (citerat av John Green): “första gången någon han älskar dör”.
Miles kallades igenom hela boken för “fetto”. Detta smeknamn var skapat med grov ironi från hans rumskompis Chip. Då han i själva verket var mycket tanig. Miles var ganska lång: exakt 180 cm. Men han hade knotiga axlar, rygg och ben, till och med hans händer var mycket tunna. Hela hans kroppsform var egentligen bara lång och smal men ändå graciös på något sätt. Självklart hade han gärna varit lite biffigare, men han hade tyckt om det som det var. Hans hår var hasselnötsbrunt och halvlångt, det gick precis ner till öronen. Han hade dragit över allt på höger sida och då skapat en snedbena på vänster. Hans ögon var stora, snälla, och gulgröna. Dem hade den där färgen som en riktigt torr gräsmatta brukar få på sommaren. Näsan var ganska stor och lite skev, den var liksom lite, lite större på vänster sida än på höger. Kanske var det det han försökte jämna ut med snedbenan. Munnen var rätt stor med fylliga rosa-röda läppar som var torra ungefär 97% av tiden. Själva ansikts strukturen var han nöjd med, han hade höga, tydliga kindben, skarpa käkben och en ganska avlång ansiktsform. Som ett täcke över allt hade han den traditionella tonårs hyn, fullt med massa små finnar och utslag utspridda över näsan, kinderna och pannan. Han var verkligen inte den där blyga snubben som satt och gömde sig i hörnet av rummet, han var bara inte lika säker på sig själv som han tyckte att alla andra verkade vara. Han hade dock bra humor och en allmänt härlig personlighet vilket gjorde att han ändå var omtyckt av nästan alla i sin omgivning. Förutom humorn, var han trevlig, lojal, en riktig hejare på att lyssna och även enormt förstående som person. Hans största hobby var att lära sig kända människors sista ord.
Personligen har jag aldrig riktigt fastnat för en bok, det har varit svårt för mig att förstå hur någon kan bli besatt av en bok. Men efter att ha läst Efter Alaska så kan jag förstå. Jag är helt förälskad i den här boken, den har en så fantastiskt gripande handling och är fortfarande skriven på ett mycket fint sätt. När jag läser boken kan jag se rummet dem bor i framför mig, jag känner mig som att jag sitter nere vid dammen, som att jag står där bredvid dem på rökeriet, som att jag är en av dem. Det känns som att man är en del av alla galna saker dem gör och jag blir inspirerad att släppa taget om verkligheten och börja göra det dem gör i verkligheten.
Det är hans första skrivna bok, den blev en stor succé och är nu översatt och rekommenderad i länder över hela världen. Han har på senare år även skrivit fler böcker som även dem blivit mycket kända. Det är böcker som till exempel “Paper towns” och “The fault in our stars” som båda blivit uppskattade i både bok- och filmformat. John har nu även en youtube kanal med sin bror och är mycket känd på sociala medier.
/Amanda
Boktips - Kickboxaren
Jag har läst en bok som heter Kickboxaren och det är Maria Björn och Niklas Krog som har skrivit den. Niklas blev uppvuxen i Alvik, han föddes 1965 och han skriver för att han gillade att läsa och för att han var blyg när han var liten. Han skriver mycket fantasi, han är nummer sex i Svenska barnboksakademin och han har skrivit väldigt många böcker men ett exempel är Under Guds himmel.
Boken handlar om Eremias. Hans telefon blev stulen, han vill nu hämnas på den personen och därför har han börjat i kickboxning.
Han är en kille som bor i stockholm med sina små syskon en kille och en tjej och med sin mamma. Hans pappa dog i ett krig, med tanke på att dem bor med en ensamstående mamma så deras ekonomi är inte den bästa.
Så då jobbar han för pengarna så att han kan betala sin träningsavgift för kickboxningen. Och de är det man får veta om Eremias i denna bok, alltså han är en kille som jobbar för det han vill ha och mer har jag inte fått veta om honom.
Jag personligen gillar inte att läsa mycket men jag tycker ändå att denna bok var hyfsat okej. Jag skulle kunna rekommendera denna bok till folk som inte gillar att läsa för att det inte var för mycket text och jag kom in i boken väldigt snabbt för att jag ville veta vad som skulle hända sen.
/ Denis
Hungerspelen
Boken utspelar sig i framtiden och varje år är det ett nytt Hungerspel. Boken börjar på dagen som kallas slåtterdagen. Den dagen lottas 24 människor runt om i landet ut till att vara med i Hungerspelen. Det finns 12 distrikt och en tjej och en kille lottas ut i varje distrikt. Hungerspelen anordnas av regimen för att de vill visa vilka det är som bestämmer. Hungerspelen är ett spel som handlar om liv och död och bara en person kan vinna. När personerna har blivit lottade stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer. Ur ett distrikt så lottades Primrose Everdeen och Peeta Mellark ut. Katniss är Primroses syster och tog hennes plats som representant. Katniss är huvudperson i boken.
Huvudpersonen i min bok heter Katniss Everdeen. Hon är sexton år gammal och har långt svart hår, olivfärgad hy och gråaktiga ögon. Katniss är en väldigt självsäker och modig person som bor i det fattigaste distriktet, distrikt 12. Katniss är missnöjd över orättvisan som finns mellan de olika distrikten, t.ex att de rika distrikten kan äta mycket mer mat och det är mindre risk för de rika att komma med i Hungerspelen. Hon tycker heller inte om att de rika ser de årliga Hungerspelen som en höjdpunkt på året, då alla de fattiga tycker att det värsta som kan hända är att komma med i Hungerspelen.
För att kunna försörja sin familj går Katniss ofta ut i skogen tillsammans med sin bästa vän Gale. Det är förbjudet att gå ut i skogen och om någon från huvudstaden skulle märka dem så skulle de få ett hårt straff. Trots detta är Katniss modig och går ut i skogen och trotsar lagen för att kunna försörja sin familj. Katniss är väldigt duktig på att jaga och hennes främsta egenskap är att skjuta med pilbågen som hon har gömd i ett träd i skogen.
Jag tycker att boken var bra eftersom att den hela tiden är spännande och man vet aldrig vad som kommer att hända. Boken gör så att man alltid vill vända sida för att man vill veta vad som händer.
Författaren heter Suzanne Collins, Suzanne Collins är amerikan och föddes den 10 Augusti 1962. Suzanne började skriva år 1991 när hon skrev barn-TV-program. Hon blev inspirerad av den grekiska mytologin när hon skrev trilogin Hungerspelen. Genrer som hon brukar skriva är: fantasy, science fiction, barn och ungdomslitteratur och dystopi. De mest framgångsrika böckerna hon har skrivit är trilogin Hungerspelen och The underland chronicles.
/ Felix
Boktips - Pappersstäder
Den bok jag har läst heter Pappersstäder och är skriven av författaren John Green, en mycket uppskattad ungdomsförfattare som har gett ut succéromaner som “The fault in our stars” och “looking for alaska”.
Berättelsen handlar om Quentin Jacobsen som går sista året på High School i Orlando, Florida. Han tillhör den sociala gruppen som består av nördar, har två bästa kompisar vid namn Radar och Ben, två psykologer till föräldrar och gillar att spela tv-spel. Quentin anser att alla människor någon gång under livet får uppleva ett mirakel, varav Quentins är att han bor granne med Margo Roth Spiegelman. Myten, legenden, den äventyrslystna, oförutsägbara, ouppnåeliga. Quentins barndomsvän och livs kärlek som aldrig tycks komma till skolan efter helgen utan att berätta historier om otroliga resor, äventyr och romanser som löpeldar över skolan. Från att inte ha sagt ett ord till henne sedan andra klass dyker hon en natt upp utanför hans fönster och tar med honom ut på ett nattligt äventyr involverande döda fiskar, grafittikonst, ett antal inbrott och tolv hämndaktioner. När det tar farväl på morgonen tror Quentin att hans liv kommer förändras, att han har lärt känna Margo och han är mer förälskad än någonsin.
Det stämmer, Quentins liv förändras. Men inte alls på det sätt som han föreställer sig och det kommer snart visa sig att han inte kunde ha mer fel. Han lärde aldrig känna Margo.
Dagen efter visar det sig att Margo är försvunnen. Utan förvarningar, och till synes först helt spårlöst. Oron sprider sig, men det kommer inte helt som en överraskning med tanke på hur Margo brukar bete sig. Quentin vet dock att hon inte kommer tillbaka, för att kunna ge sig av måste man dra sig ur med rötterna.
Det visar sig snart att Margo har lämnat ledtrådar, endast ämnade för Quentin och då han bestämmer sig för att följa dessa hamnar han i en jakt, på pappersstäder och ödehus, kärleken och föreställningen om en tjej som tycks vara overklig. Den går i en silvrig minibuss över landet, resulterar i en fruktansvärd olycka och slutar med en insikt som förändrar Quentins syn på livet.
Margo som innehar en biroll i berättelsen är trots det en väldigt viktig karaktär, men det känns som att man aldrig riktigt får lära känna henne eftersom att man aldrig får se saker ur hennes perspektiv. Som tidigare sagt är hon också en omnämnt mystisk karaktär. Margo är har många vänner, är snygg enligt alla som sett henne, tillsammans med skolans populäraste kille och allt det där som kännetecknar en tjej med hög status i high school.
Trots att bilden av Margo är en ytlig, ganska dryg och inte så unik person så är allt detta bara en fasad för henne. Egentligen är hon väldigt ensam och föraktar det livet hon har, eftersom att allt är så skört och alla är så falska. Margo vill egentligen bort från allt som har med sin nuvarande tillvaro att göra, och för att ibland glömma bort detta blir hon äventyrslysten, hon kommer alltid till skolan och berättar otroliga historier om vad hon har varit med om, vilka alltid visar sig vara sanna. Ingen vet att Margo egentligen hatar sina vänner, skolan och Orlando och att hon väljer att se på allt som om det vore gjort av papper, så skört, falskt, enkelt att förstöra, där pappersmänniskor kämpar för att lyckas med sina pappersliv vilket menas att bli populära, rika och framgångsrika. Alla kämpar maniskt efter att äga saker, vilket är helt meningslöst. Hon öppnar aldrig upp sig inför någon eftersom att hon egentligen inte har några vänner och därför ger hon intrycket av att vara en mystisk person.
Jag tycker att pappersstäder är en väldigt bra bok för ungdomar, men kanske även för äldre då de också kan ha nytta av att läsa en berättelse ur en ung människas perspektiv. Bokens budskap är väldigt fint då det egentligen handlar om att man skall hitta sig själv, det är inte en berättelse om jakten på drömtjejen utan en skildring om hur det är att vara en människa, att bli vuxen och att se andra människor och inte bara bilden man har av dem.
Boken har, som många andra John Green böcker, ett djup som gör att man själv ifrågasätter hur man ser på livet, vilket är fantastiskt. Det finns många bra citat, som gör berättelsen levande och målar upp bilder i huvudet, varav ett av mina favoriter är: "Förr eller senare måste du sluta titta upp i himlen, för annars kommer du en vacker dag att titta ner och upptäcka att du också har svävat iväg", vilket en polis säger till Quentin (huvudpersonen) då Margo har försvunnit och Quentin är förkrossad. Det händer konstant nya saker under berättelsens gång, nya mysterier att klura ut, nya platser som karaktärerna upptäcker och det blir aldrig långtråkigt eller händelselöst. Bokens bästa del är i slutet eftersom att början har lite av en startsträcka där man inte riktigt kommit in i handlingen än. I slutet däremot har man byggt upp förväntningar och skaffat egna teorier så att man bara inte kan vänta på att få reda på hur det hela egentligen slutar. John Green skriver generellt med ett mycket levande språk innehållande gestaltningar, liknelser och mycket humor, vilket gör att man aldrig tröttnar på att läsa boken. Karaktärerna är nyanserade, roliga och intressanta, de är inte bara “goda eller onda” utan kan tolkas olika utifrån perspektiv och förändras hela tiden. Det finns helt enkelt egentligen inget med boken som jag inte tycker om.
Författaren till boken, John Green är född 1977 i Indianapolis, Indiana i Usa. Han gav ut sin första roman 2005, det var då han på heltid började jobba som författare. John har hittills endast skrivit romaner och noveller om och för ungdomar, varav några av de mest kända är “Looking for Alaska”, 2005, “The fault in our stars”, 2012 samt då “Papertowns”, 2008.
/ Iris
Boktips
Min bok handlar om Hazel som är 16 år gammal och fick cancer vid 13 års ålder. Boken är skriven av John Green och boken heter Förr eller senare exploderar jag.
Efter att ha haft cancer i tre år och mest gått på läkarbesök och tar medicin varje dag så kom hennes mamma på att hon var deprimerad. Hon anser själv inte att hon är deprimerad men läkarna säger att det är en biverkning av cancer men hon tänker på ett annat sätt. Hon säger att det är en biverkning av döden.
Hon hänger mest med sin mamma innan hon träffar Augustus Waters som visar sig vara hennes kärlek.
Hazel och Augustus träffas på en stödgrupp för cancersjuka tonåringar. Augustus blir snabbt kär i henne men hon vill inte släppa in fler människor i sitt liv för hon ser sig vara en granat som förr eller senare kommer explodera.
Hazel har kort brunt hår och bär alltid runt på en väska med syresättning och har två slangar genom näsan. Hon har väldigt vanliga kläder och gillar inte att sticka ut men som Augustus beskriver henne så är hon så upptagen med att vara sig själv att hon inte ser hur speciell hon är.
Jag tycker boken är jättebra och speciell. Boken är fin och väldigt sorglig. Jag anser att boken är värd att läsa om man gillar den sortens böcker. Det är en av de finaste kärlekshistorierna jag har hört och man kommer lätt vidare i den eftersom det inte är en seg bok att komma in i.
John Green är en fantastisk författare som är mycket uppskattad av ungdomar. Iden till förr eller senare exploderar jag fick han av att efter han lämnat college tillbringade han 5 månader som elevpräst på ett barnsjukhus. Hans erfarenheter med att jobba med livshotande sjukdomar fick honom att skriva “Förr eller senare exploderar jag”
/ Olivia
Boktips -
Boken jag läst heter “Divergent” och författaren heter Veronica Roth.
Boken handlar om en åa16 årig tjej som heter Beatrice men kallas för Tris. Det finns 5 olika grupper som samhället är indelade i, de tappra, de osjälviska, de lärda, de fridfulla och de ärliga. I boken kallas de 5 olika grupperna för falanger. För att få veta vilken falang som passar dig så gör man ett test så kallad lämplighetstestet. De valen man gör under testet gör så att de vet vilken falang som passar dig. När Beatrice gjorde lämplighetstestet fattade hon att det inte var riktigt och att det bara var en dröm. De flesta tänker inte som Beatrice gjorde vilket gör henne annorlunda, en Divergent. Att vara divergent är extremt sällsynt och farligt, divergents tillhör heller inte en falang. Det är farligt eftersom alla är rädda för Divergents så de dödar alla som de vet är divergents. Nästa dag ska hon välja en utav de 5 falangerna. Efter hon valt falang kommer hon leva farligt varje dag.
Beatrice har ett smalt ansikte, ett par stora, runda ögon och en lång, smal näsa. Hon har långt ljust hår och har nyligen fylt sexton. Hon har en familj på 4 personer, mamma, pappa och hennes broder Caleb. Alla i hennes familj är väldigt generösa, osjälviska så hon känner att hon måste också vara väldigt osjälvisk för att inte svika hennes familj. En stor del av boken tvingar henne att ändra vem hon är. Hon är med i den osjälviska falangen men byter sedan falang. Falangen hon bytte till är själviska och modiga, därför ändrar hon sin klädstil till lite mer mörkt istället för grått som hon hade innan och bestämmer sig för att skaffa en tatuering vid axeln. Tatuering hon skaffade var 3 stycken fåglar som stod för hur många i hennes familj hon hade svikigt. Beatrice har 3 kompisar som hon hänger med mest, Christina, Al och Will. Hennes favorit plats är i hennes rum där det är tyst.
Jag tyckte att boken var grymt bra. När man väl börjat läsa boken var det nästan svårt att sluta. Jag tycker att det är tråkigt att läsa och ändå tyckte jag att denna boken var bra.
Veronica Roth är en amerikansk författare som föddes 1988 i New York. Veronica roth har sålt 35 miljoner böcker och exempel på några av hennes böcker är: Divergent, Insurgent och Allegiant. Hon är en romanförfattare och hennes mest kända böcker är science fiction.
/ Marcus
Boktips
Boken jag läste hette Eleanor & park skriven av Rainbow Rowell. Boken handlar om två väldigt olika ungdomar som blir förälskade. Det började med att de träffades på bussen påväg till skolan första skoldagen. Eleanor har ett speciellt utseende som folk stör sig på. Ingen ville att hon skulle sitta bredvid en så så hon fick sitta bredvid Park som är rätt tillbakadragen och säger inte så mycket. De satt tysta bredvid varandra varje dag tills någon av dem bestämde sig för att säga något, därefter började de prata mer och mer. De blev vänner relativt snabbt eftersom att de har samma intressen som de pratar om. Tillslut började de umgås utanför skolan. Bara hemma hos Park eftersom Eleanor har familjeproblem och om hon hade tagit hem honom till henne så hade hennes styvpappa gjort allt för att sära på dem. De blir förälskade och en dag händer det något seriöst inom hennes familj som gör att Eleanor blir tvungen att flytta. Hon flyttar långt bort och Park skriver brev till henne men hon svarar inte. Tills en dag då hans pappa kom in på hans rum med ett brev i handen skrivet av Eleanor.
Jag tycker att boken är väldigt bra pga att dom är väldigt olika och man skulle inte tro att just dom skulle bli förälskade i varandra. Det blir intressant att läsa för att det händer så mycket mellan dom och i deras omgivning som skapar problem. Men även att boken beskriver väldigt bra hur olika tonåringars liv kan se ut och hur det kan se ut i olika familjer. Och att vissa säkert kan relatera och ta hjälp av boken. John green är en författare som skriver mycket böcker för ungdomar. Han har själv läst denna bok och skrivit att det påminner honom om hur det känns att vara förälskad i en bok. Han har gett den väldigt bra recension och att den är värd att läsa.
Rainbow Rowell är en författare som skrivit runt 7 böcker. Hon skriver böcker för både vuxna och ungdomar. Hon är 43 år och det var boken Eleanor & park hon slog igenom med. Fangirl är också en av böckerna hon skrivit som blivit väldigt populär.
/Thea
Boktips
Boken jag läste heter Avhopparen och är skriven av Kim Olin. Författaren Kim Olin heter egentligen något annat som man inte vet. Han vill inte berätta sitt riktiga namn av någon anledning. Huvudpersonen i min bok heter Simon som är 17 år och är lite mörkare i hyn för han är halv afrikansk. På sin vänstra hand saknar han lillfingret eftersom hans styvpappa som körde ner det i en mangel när han blev arg på Simon. Det han gillar mest är att sitta ensam på ett café någonstans i pulverland och dricka kaffe. Han har hoppat av skolan och försöker komma högt upp i Tobias Flemings kriminella organisation. Han har ingenstans att ta vägen, för att hans föräldrar lever inte och han vill inte bo hos sin moster Sara. Hans flickvän Elsa har han sovit hos ett par gånger men tillslut ville inte hennes mamma ha kvar honom. Om han inte hittade ett ställe att sova på så gick han till ett ställe i skogen och sov under en gran. Han hade grävt ett hål under granen där han hade lagt en sovsäck . Han hade alltid en väska där han hade tre olika outfits. Han lyckades alltid smita in i ett tvättrum någonstans och tvättade sina kläder. En dag så fick han ett telefonsamtal av en kille han inte känner som vill att han ska göra en sak.
Jag tyckte att boken var ganska bra och spännande för att det hände alltid saker och den var inte så lång. Det är bra att den inte är så lång och att det alltid händer något för annars blir den lång tråkig.
/ Joel
Boktips
Boken som jag läste heter Avhopparen och är skriven av Kim Olin, Avhopparen är en bok av hela pulverland serien.
Boken handlar om en 17 årig kille som säljer knark åt en ledare i ett stort gäng. Han har bestämt att han skulle jobba hos den här ledaren hela sitt liv. Killen heter Simon och är hemlös. Simon hade hoppat av skolan när hans mamma dog, hans pappa var en fyllgubbe och tog hem andra fyllegubbar och då tvingade han ut Simon ur huset. En dag bestämde sig Simon att han aldrig mera skulle gå dit och det var därför han var hemlös. Hans riktiga pappa var afrikan och det var därför han var lite mörkhyad. Styvpappan till Simon hade kört ner hans hand i en mangel, det var därför han inte hade något lillfinger på sin vänstra hand. Han brukar sova hos sin flickvän Elsa eller vid ett speciellt träd som han alltid går till. Vid det trädet har han grävt ett hål där han har sin väska, i väskan har han 3 olika outfits. Ibland lyckades Simon smita in i något tvättrum där han tvättade sina kläder. Men en dag får han ett samtal från någon person som han vet vem det är i verkligheten men inte via mobilen, person i samtalet säger att han är någon helt annan som Simon aldrig har hört talas om, han säger även något som kan förändra Simons liv. Han frågar nämligen…
Själv tycker jag boken var ganska bra, man kunde nästan inte sluta läsa när man väl börja eftersom det var så spännande. Det var nog det som gjorde så att jag tyckte som jag gjorde om boken. Om man gillar lite mer spännande böcker så är det här en jättebra bok.
Kim Olin som skrev boken är en pseudonym eftersom han inte vill säga sitt riktiga namn. En pseudonym är när något t.ex skriver böcker på ett låtsasnamn för att ingen ska veta vem som egentligen ligger bakom böckerna. Om man söker på Kim Olin så kommer det inte upp någon fakta alls om honom. Kim Olin har en hel serie om pulverland. Det skulle verkligen vara spännande att veta vem som egentligen ligger bakom den så kallade Kim Olin. Hen kanske skriver andra böcker under sitt riktig namn och kanske avslöjar det i framtiden.
/Jonn
Miles Halter, 17, är trött på sitt trygga och förutsägbara liv, så han bestämmer sig för att gå sina två sista år på Culver Creek Internatskola, samma skola som hans pappa en gång i tiden gick på. Han delar rum med “Översten” och de blir direkt kompisar, under tiden som går träffar han Alaska, som han blir absolut störtkär i, Takumi, den smarta asiaten och Lara, rumänskan som blir hans flickvän för en dag. Tiden på skolan är galen och förtjusande fram tills beskedet om en olycka kommer och inget är detsamma längre. 
Patrik Bergström började skriva böcker år 2012, när han var ett barn så upptäckte han Sagan Om Ringen, sedan dess har han alltid varit ett fantasy fan. Patrik har alltid haft drömmen om att skriva en roman, men sedan han läste böcker för sin son Felix så har drömmarna förstorats. 
Alex rider är en välbyggd kille på 14 år. Han bär ofta lortiga kläder. Han pratar med en lite skotsk dialekt, lite som han kommer från förorten, men i verkligheten kommer han från en välbeställd familj från Manchester. För ungefär ett år sedan så gick hans föräldrar bort i en bilolycka. Detta gjorde att Alex liv förändrades helt. Sedan dess har han inte varit lika glad längre eller lika social. Han hade bara sin farbror kvar i släkten. När hans farbror dog av ännu en bilolycka så misstänker man att det ligger hemska motiv bakom detta, kanske var det till och med ett mord.. Vad Alex märker sedan kommer att förändra hans liv ytterligare för evigt. Hans Farbror var en spion och jobbade för MI6. Han slutade skolan och blev rekryterad på samma ställe där hans farbror hade jobbat. Man märkte redan då skillnad på honom, han pratade inte alls mycket efter allt som hade hänt, Alex hade alltid en tom och mörk blick som om han alltid drömde…
I min bok som heter “Historien om Leon” är det en pojke som heter Leon Leyson som är huvudperson. De beskriver honom inte så noga i boken men det jag vet är att han är tonåring, jude, vit och väldigt tunn på grund av omständigheterna under andra världskriget för judarna. Han bodde i Krakow innan han flyttades till Plaszow. Han är den yngste arbetaren på Schindlers fabriker. Leon är lite av allting. Han är modig, feg, smart, men även lite dumma beslut ibland. Han jobbar på Schindlers fabrik tillsammans med hela hans familj till slut och har blivit psykiskt och fysiskt starkare på grund av Schindlers hjälpsamhet och medkänsla. Eftersom de inte beskriver honom föreställer jag mig Leon som en mörkhårig, lite kortare än vanligt för en tonåring, gröna ögon, mager, slitna och trasiga kläder, ljus röst för sin ålder, smidigt sätt att röra sig på och smalt ansikte. De beskriver hans personligheter ganska bra iallafall. Han har snabbt tänkande, bra på att anpassa sig, hatar nazisterna som vilken annan jude som helst, bra arbetskraft, tänker osmart men det löser sig hela tiden ändå för han har bra timing, rädd om sin familj och sitt eget liv och han är lycklig över att få vara med sin familj. Han har inga framtidsdrömmar, han kan knappt tänka fem minuter framåt för han vet inte vad som kommer hända, allt han vill är att överleva nazisternas järngrepp. Jag tycker att boken var väldigt bra och beskrivande, förutom när det kom till personbeskrivning om hur personerna såg ut. Den var spännande och lite sorglig på vissa sidor. 
Boken handlar William Beech, en 9-årig pojke som har evakuerats från London under andra världskriget. Han har vuxit upp i vetskapen om att så fort han gör något fel kommer ett slag träffa hans sköra kropp strax efter. Detta har präglat hela Williams person och han blev blyg och försiktig. Han var också ganska rädd för vuxna. Därför så trivdes han bäst med att folk kallade honom Willie eftersom hans mamma gjorde det. Men när Willie hamnade hos den gamle mannen Tom Oakley i Little Weirwold ändrades allt. Tom är en riktig enstöring och är allmänt otrevlig mot folk i sin omgivning. Han tvivlar på att bära gasmask med sig är en nödvändighet trots alla varningar i varje hörn och ses som ganska bitter. Så när evakueringen från London börjar och barn färdas till byn så sprids rykten. “Ungarna från London sägs vara riktiga bråkstakar!” och “Stackars pojk som hamnade hos mr. Oakley.” är bara exempel på meningarna som byttes mellan byborna.
