Toleransprojektet Torslanda 2024 Dag 5

 Vi började dagen med en redig hotellfrukost. Efter det packade alla klart sina resväskor och gjorde sig redo för avfärd. Det var ganska jobbigt för många att tänka på att vi snart skulle lämna hotellet och därmed Polen för den här gången, men samtidigt var det härligt att spendera ännu en morgon med våra bra vänner i gruppen. Vid 9-tiden samlades vi och begav oss till ett konferensrum som låg någon trappa ner på hotellet. Där skulle vi alla komma på något bra hos var och en att skriva ner på papper där deras namn stod. Dessa papper kommer vi inte att få tillbaka förrän om några veckor, så vad andra skrev om oss det får vi reda på då!

Efteråt gick vi tillbaka upp och hoppade in i bussen, som skulle köra i ungefär 2 timmar tillbaka till Warszawa där vår resa började i måndags. På bussen var det både prat och sång. Vi spelade hög musik och körde karaoke med micken fram på bussen, vilket var riktigt kul då man kände extra mycket gemenskap mellan varandra och vi hade väldigt kul tillsammans.

Vi kom iallafall fram till Warszawa och började vår lilla trip där med ett toalettbesök. När alla samlades igen började vi röra oss in mot staden. Efter en liten stund satte sig alla mot en vägg och vi lyssnade på Michael och Karin som berättade några historier om bland annat polacksvenskarna i Warszawa. Sedan fick vi även höra lite om de små gula påskliljorna som många hade på sina kläder, och varför så många bar dem. Anledningen var att det är just idag, 19 april, som judarna gjorde motstånd mot nazisterna i gettot i Wrszawa för precis 81 år sedan, men misslyckades. Vi fick även varsin blomma att sätta på våra kläder för att hedra judarna.

Efteråt så gav vi oss längre in i staden då vi senare skulle gå och äta lunch. Vi stannade vid en bänk där Karin och Michael berättade lite mer om bakgrundshistorien för påskliljan och upproret i gettot. Nu var det äntligen dags för lunch, så vi gick in till ett riktigt mysigt ställe och satte oss i grupperna som vanligt. Några spelade Uno, andra satt bara och snackade tills maten kom. Idag, sista lunchen för den här resan, blev det potatisklyftor med megaköttbullar, tomatsås och sallad. Allt var väldigt gott och fungerade fint som en härlig sista lunch. Vi fick även någon sorts cheesecake, som egentligen mest smakade ägg men det var bra ändå.

Efter detta gick vi till en mur och gjorde lite uppgifter. Först handlade det om vad vi är tacksamma för, och det här fick oss att just tänka efter och uppskatta hur bra vi alla faktiskt har det. Det var bra att kunna reflektera om att vi faktiskt har det otroligt bra jämfört med så många andra människor. Vi gjorde också en uppgift om hur man ska göra för ett mer tolerant samhälle. Det kom många bra förslag från hela gruppen, exempelvis att man ska respektera andra, att man ska föregå som ett gott exempel för andra och att man ska säga ifrån om någon gör fel. Det var starkt att alla hade så fina åsikter och tankar kring det här ämnet.

Nu var det dags att shoppa lite souvenirer för de zloty vi hade kvar. Vi delade upp oss i basgrupperna som alltid, och fick med oss ledare som skulle gå med oss. Alla släpptes iväg och gick runt i den gamla staden, på jakt efter fina saker att ta med hem. Dock hade nästan alla souvenirbutiker samma saker att erbjuda, men det var ändå kul att gå runt och titta på allt ändå. I våran grupp, grupp 5, hittade vi en snubbe i en gorillakostym som vi tog en spexig bild med, men det var mysigt att få titta på den gamla vackra delen av Warszawa med kompisarna.

Återigen samlades vi och började gå mot bussen. Att tänka på att det skulle vara vår sista busstur tillsammans var ganska jobbigt, men vi tog det med ett leende på läpparna och umgicks tillsammans. Vi anlände till flygplatsen och skulle få i oss lite middag. Det blev anklår med pumpapuré och gnocchi, vilket var en kontrast från de andra måltiderna där vi bara fått ren potatis! Efter detta drog vi och checkade in resväskorna och gick igenom säkerhetskontrollen. Allt gick rätt så smidigt, men ju mer tid som gick desto närmare blev det att vi var tvungna att skiljas åt. På flygplatsen fick vi gå runt lite för oss själva och till slut var det dags att gå ombord på flyget.

Flygresan gick finfint och vi landade lugnt och säkert i Sverige. När alla fått sina väskor igen gick vi ut för att ta bussen hela vägen till Ica Maxi, där det hela började. Bussresan var sjukt kul, men också otroligt jobbig eftersom det var så himla nära nu. Slutligen kom vi fram till Ica, och det var dags att ta farväl. Det här var väldigt känslosamt, då vi upplevt så mycket tillsammans och blivit så nära i den här fina gruppen. Även fast det var svårt, skiljdes vi åt och alla åkte hem till sina familjer. Nu längtar vi redan till nästa träff!

Att vara utan våra mobiler hela den här veckan var konstigt till en början, men man vande sig rätt fort. Tanken på att inte få ha telefonen på t.ex. bussen var först jobbig, men när vi insåg att det faktiskt fick oss att umgås mer med varandra tror jag inte någon klagade längre. Såklart var det lite svårt att inte kunna se klockan, svara kompisar och så vidare hela tiden, men vi överlevde och kunde använda mobilerna på mornarna och kvällarna. Att inte ha dem fick oss att prata mer med varandra, och vi har märkt att det stärkte vårt band och gemenskap mellan varandra mycket.

// Iben, Rebecka, Vera, Emil & Alvin C  <3

Toleransprojektet Torslanda 2024 Dag 4

Dagen började med frukost på hotellet, därefter satte vi oss på bussen till Zamosc, under bussturen var det musik, vi i gruppen sjöng och hade det roligt. 

Vi samlades först på torget där Mikael berättade om staden och att det var tänkt att bli den perfekta staden. Nazisterna tyckte också att det var en perfekt stad och ville kallas den Himmlerstadt. Vi rörde oss mot en liten staty och jämförde våra tummar och pratade om att de med längre tumme hade mer intelligens, men såklart stämmer inte en sådan grej.

Vi gick till en synagoga (som nu hade blivit ett museum) där vi fick en historia berättad för oss om en familj som blev bortförda av nazisterna. Det var en tragisk berättelse som fick en att fundera lite. Efter så fick vi skriva en uppgift om vad vi skulle ta med ifall vi skulle bli tvungna att lämna våra hem. Många sa att de skulle ta med familj, mat eller kläder. Vi fick också en uppgift som vi skulle göra senare. Vi fick en bild med en familj på och skulle fundera på vilka de kunde vara, men först var det lunch!

Till lunch blev det en väldigt god pommes, fläsk med en sås. Till efterrätt blev det en härlig äppelpaj med glass. Några fick även en jello som var vidrig då den smakade rena kemikalier, konsistensen var skum då den var hård, mjuk, slajmig och våt. Vi hade en väldigt bra lunch tillsammans tills det var dags att fortsätta med uppgiften. Vi målade ett hus som matchade familjen som vi hade fått. Det var många fina bilder och historier om alla familjer. Man kunde se hur alla la ner tid på sina teckningar. Efter att vi visade våra teckningar till varandra så gick vi vidare till synagogan som var ett museum.

När vi gick in i museet så var det bilder på de familjer som vi hade beskrivit där fick vi även reda på hur dem levde och vart dom levde, samt att vilka som var inuti familjen. Mikael berättade om Tora rullen som består utav dem 5 Moseböckerna. Mikael berättade även för oss att böckerna behövde skrivas perfekt för varje bokstav för annars hade det varit emot guds ord. Sedan hämtade Peter upp oss med bussen.

När vi kom fram till minnes/begravnings platsen berättade Karin en berättelse om två bröder som hade splittrats. En fick en katolsk uppväxt medan en fick en judisk uppväxt. De båda möts senare i livet och får veta att de är bröder. Den ena brodern var begravd på begravningsplatsen. Vi fick två av våra texter upplästa för oss och sedan fick alla lägga sin sten och ett ljus per grupp. Det sista som hände innan vi gick var att alla fick minst ett brev från sina (sin) förälder. Det blev väldigt känslosamt för flera stycken och många tårar föll. Folk som sa att de inte skulle gråta bölade efter sina brev. Sedan var det dags för bussen igen.

Vi åkte tillbaka till hotellet och vi fick lite tid för att göra oss ordning för en underbar kväll i den gamla staden av Lublin. Vi samlades utanför och gav oss iväg. Hela gänget, sjöng, hoppade och hade det väldigt bra. Sedan kom vi till restaurangen ” Mandragora ” som var en judisk restaurang. Vi satte oss och åt en god fisk med rotfrukter och tjockare bulgur.

Vi dansade och sjöng, alla var med och det bildade en god stämning. Sedan var det några som drog igång dansen och hoppade runt, det var en trevlig föreställning.

Sedan gick tillbaka till hotellet för att lägga oss. När vi sedan var på hotellet kom lärare och läste våra dagböcker. Det var en trevlig men känslosam dag med massa fina minnen. 

/Mia, Benjamin, Sebastian, Jennifher och Tim

Toleransprojektet Torslanda 2024 Dag 3

Det var väckning vid 07, lite tidigare än dagen innan då vi hade en lång busstur framför oss från det lilla hotellet närmare Treblinka till Lublin där vi skulle spendera dagen. Bussturen var två timmar lång och det var väldigt bra stämning i bussen där vi spelade musik och sjöng allsång från en högtalare en av oss hade med. När vi kom fram till koncentrationslägret Majdanek som ligger mitt i staden Lublin gick vi promenaden upp till det stora askmonumentet som ligget högst upp på en höjd i det före detta lägret. Askmonumentet består av aska från de som dött i lägret.  Den har tagits upp ur jorden från då de spred askan över åkrarna på lägret för att få de att växa bättre. När vi stod högt upp vid askmonumentet kunde man se stora hål och gropar i marken. En av ledarna förklarade för oss att groparna var från en händelse som kallades för skördefesten då SS soldater samlade ihop alla kvarstående judar i staden Lublin och tvingade dem lägga sig i graven och sedan avrättade dem i gravarna. Man tvingade dem lägga sig i lager så de som kom i senare omgångar tvingades att lägga sig på de döda kropparna innan de också blev dödade.

Efter det gick vi in i den gamla krematorier byggnaden och fick se där de kremerade alla de döda kropparna som dog i lägret och vi gick igenom alla rummen och vad de användes till. Det första rummet vad där de gick igenom kropparna för värdesaker som tänder med guld, stenar eller ringar osv. I det andra rummet var de där de förvarade alla kropparna innan de blev kremerade. När man kom in I rummet där de brände kropparna var ugnarna och allting från när de gjorde det var kvar, till och med tyget på bårarna. Stämningen i rummet var väldigt kvav och alla var nere för det kändes så viktigt att vara faktiskt där.  

När vi gick ner till boende barackerna  var stämningen fortfarande låg. Inne i barackerna där de bodde var det som våningssängar med tre sängar staplade på varandra som var ungefär en halvmeter breda. I de halvmeter breda sängarna klämde man in två- tre personer på varje våning av sängarna och det kunde bo upp till 1000 personer i varje barack. Man kunde även se att folk hade ristat in sina namn på sängarna med naglar. Vi fick även höra att på morgonen så blev alla arbetare inräknade och man behövde även bära ut de som dog under natten eftersom om inte räkningen stämde så lämnade vakterna dem att stå i timmar tills de var nöjda oavsett väder eller temperatur.

I en annan barack hade de samlat ihop 460 000 skor från fångar och arbetare. Dessa skor var tänkta att skicka tillbaka till Tyskland eftersom kriget skulle vara självfinansierat. Men de skor som fanns kvar här hade man inte hunnit skicka till Tyskland när röda armen friade koncentrationslägret. När man såg dessa skor fick man en bättre uppfattning om hur faktiskt många personer som hade varit fångna och brutalt mördade där. Den känslan att se dessa skor och tänka på vilka som hade burit dem fick än att nästan må illa.

Vi gick in i duschrummen/saunan där de som var nya till lägret kom in och blev avrakade håret och fick duscha av sig och sedan få kläder av lägret. Efter det kom det värsta rummet. Baracken med gaskammaren i var kvav redan när man kom in och det var en helt annan känsla på rummet. När man först kom in var det bara vanliga duschar som fungerade och där de faktiskt tvättade sig för att få dem att tro att det bara var en vanlig dusch. Efter det rummet gick man in i gaskammaren och känslan där inne var väldigt sorglig och man mådde illa bara av att vara där inne. Det var blåa fläckar på väggarna från gasen man använde och man kunde se klös märken på dörrar och väggar och ett handavtryck var också på väggen. När vi väl kom ut ur kammaren var stämningen fortfarande väldigt låg och alla var väldigt tysta och nedlåtna.

 

Därefter åt vi lunch på en restaurang som låg på vägen till hotellet. Efter maten gick vi till en mataffär som vi skulle fylla på vårt snacks förråd på. Sedan checkade vi in på hotellet och tog det lite lugnt ett tag innan vi skulle gå på stadsvandring.

När vi var på stadsvandringen  fick vi lära oss om den eviga laman. En lampa som alltid lyser som enligt judendomen står för att gud är evig. Efter det så gick vi till den Grodzka porten som delade upp staden mellan var judar fick var och inte fick vara i staden eftersom att de ansågs som sämre än de andra.

Sedan gick vi till ett middagsställe vilket var den bästa middagen hittills. Efter middagen gick vi till en fin och rolig fontän som man kunde springa igenom som även lös i massa olika färger. Då sjöng vi på Hooked on a feeling och det var jättebra stämning i slutet av dagen.

/Harry, Ester, Saga, Oliver och Matilda

Toleransprojektet Torslanda 2024 Dag 2

 Vi började dagen med hotellfrukost, alla åt så alla var i slutändan nöjda och belåtna. Klockan nio skulle vi mötas utanför hotellet och ta oss med bussen till Janusz Korczaks barnhem. Där fick vi olika uppgifter. En av uppgifterna var att vi fick varsin bild på ett judiskt barn där vi skulle skriva en historia om hens liv. Vi skulle där efter skriva ett brev till vårt barn. Enligt Korczak var det jätteviktigt för barn att leka och vi fick leka i ungefär 3 minuter. Leken handlade om att vi skulle byta stolar med varandra och det var alltid en stol för lite eftersom det skulle stå en person i mitten och säga en sak som hen gillar för att sedan folk ska byta platser om man håller med.

Efter vi hade varit på barnhemmet så gick vi mot vårt lunchställe. Där blev vi serverade fisk med potatismos. Maten var väldigt god och det håller alla med om. Vi fick äppelpaj till efterrätt vilket alla inte tyckte var den godaste.

Efter lunch skulle vi åka till en judisk begravningsplats. När man gick in så var det väldigt tyst. Man hörde några arbetare jobba med att fixa upp begravningsplatsen i bakgrunden. Vi gick sakta mot två massgravar där man hade begravt flera tusen judar. Vi fick sedan en uppgift som var (Vad tänker man på innan man dör?) Det var en riktigt tung fråga och alla i gruppen var tysta när vi skrev den. Vi jobbade med frågan i tio minuter i tystnad innan vi fick börja gå fritt på begravningsplatsen. Man gick med basgrupperna och ju längre bort man kom desto mer hade naturen tagit över gravstenarna. Vid vissa gravstenar hade träd vält ned och förstört dem. Det var en riktig tung känsla att få se att ingen besöker deras nära och kära som har dött eftersom dem har också dött under förintelsen.

Efter tiden på begravningsplatsen begav vi oss mot Treblinka. På väg mot Treblinka så stannade vi upp för att kolla på en kristen kyrkogård. Vi gick runt hela kyrkogården för att sedan gå lite åt höger om kyrkogården där det fanns en skog. Det var dock ingen vanlig skog, det var en judisk begravningsplats där gravstenar hade blivit plundrade. Man hörde kråkor låta nästan hela tiden vi var där. 

Efter kyrkogården och den andra judiska begravningsplatsen var det dags för att äta middag. Det blev potatisklyftor med fläsk och sås. Det var en helt okej måltid tyckte alla men dom hade överdrivit lite med såsen. Efterrätten var vaniljglass med fryst yoghurt och frukt.

Sen tog Peter oss till Treblinka. Peter är vår busschaufför om ingen redan har sagt det. Vi anländer till Treblinka där vi blir omringad av skog. Det är helt knäpptyst förutom vi som står och diskuterar allmänt. Mikael börjar prata om hur det var på Treblinka som jude. 900.000. Det är siffran på antalet judar som blev mördade på Treblinka under 16 månaders tid. Vi tar oss till ett monument som ska representera tågrälsen som SS soldaterna använde för att transportera judarna till lägret. Där får vi en uppgift som lyder (När slutar man hoppas?) En sammanfattning av vad alla skrev var att hoppet är det sista som lämnar kroppen. Några skrev att man aldrig slutar hoppas. Det var en som skrev att när man dör så ska hjärnan börja tänka på ens familj som ska ge en lite extra hopp för att överleva.

Vi rör oss nu sakta mot det centrala monumentet. Det är en stor stenskulptur i mitten som är omringad av stenar med namn, städer och länder i en stor cirkel. Vi går mot en upphöjning av marken där det är en till skulptur av en grill som man använde för att bränna kropparna på fångarna. Karin berättar att om att det regnade för några år sen så kunde man se benbitar från judar i marken. Alla i gruppen får en stor klump i magen. Det är extremt tyst och man hör hur fåglarna kvittra och alla har en enda tanke i huvudet. Hur kan en människa vara så elak mot en annan människa? Karin bad oss sen att gå och titta på olika stenar som alla hade alla olika länder och städer som alla dessa människor som blev utsatta kom ifrån. Det var allt från Kock till städer man aldrig hört talas om. Alla gick runt med sina vänner ändå var det knäppt tyst överallt. Man vågade inte säga något för att det kändes respektlöst.

En kvart senare samlas vi vid en specifik gravsten. Det var Janusz Korczaks minnessten, han som tog hand om alla barn i barnhemmet vi hade besökt tidigare den dagen. Vi tog en tyst minut för alla barn som blev dödade och Janusz Korczak som gjorde allt för dessa barn. I stunden blev det svårt regn och gjorde ändå en stämning eftersom detta var en begravningsplats för 900 000 människor, här tog 900 000 människor sitt sista andetag utan att de ens visste om det.  Sen hade vi en två timmars resa framför oss till det hotell vi skulle sova på den natten. Vi fick en kvällsmacka och sallad sen tog vi alla en god natts sömn för fy farao vad den sängen var bekväm du.

/ Lisa, Sonja, Alvin och Frans

Toleransprojektet Torslanda - Dag 1

Dagen började på ICA maxis parkering klockan 5 på morgonen. Näst på tur var avfärd mot Landvetter där flyget gick mot Warszawa 07:50. När vi landat i Warszawa blev vi introducerad till busschauffören Peter och hans buss tog oss till Kulturpalatset i centrala Warszawa. Där såg vi den ståtliga byggnaden kulturpalatset och vi såg även minnesplatsen för Janus Korczak. Där lästes också två av våra texter upp inför alla i gruppen och vi tog en bild tillsammans. 

Därefter gick vi mot en kosherbutik, vi fick veta att det var den enda i Polen vilket var svårt att tro. Runt hörnet fanns också en synagoga som väldigt få besökte enligt Mikael. Vi fick skriva om våra traditioner vilket förmodligen har en koppling till att många av de judiska traditionerna i Polen nu inte längre utövas. 

För att fylla på med energi blev vi bjudna på en pannbiff med potatismos, den var lite si så där enligt många men den gick ner. Efter lunch gick vi till en minnesplats av en bro som delade upp dom två olika gettorna i delar. Där finns två pelare på vardera sida av bilvägen där bron stod. I marken var det markerat var gettomuren gått. Vi tittade i kikare som visade bilder på hur det hade varit. Därefter så gick vi till en annan byggnad där vi fick se en bild på en pojke som låg på marken. Han var mager och var död, ett skal av en människa. Det kändes ont i hjärtat att tänka på hur många som dog där. Vi vet inte denna pojkes historia eller hur han kunde hamna där för att dö, men det kändes ändå fruktansvärt. Där skev vi om hur det känns att skiljas åt, eftersom pojken skiljdes åt från sin familj.

Efter det gick vi till en minnesplats för den gammla gettomuren. Där fanns en del av muren kvar och det fanns stenar, ljus och mycket mer för att hedra judarna som var instängda där under andra värdskirget. Vi fick höra en historia om en tjej som hete Dorka. Hon smugglade in mat genom hål i muren till sin familj. Efter historian skrev vi hur det är att vara instängd. När man tittade på muren var den hög och man kände sig instängd som ett djur. Vi avslutade med att köpa godis och gav oss till hotellet. 

När vi hade gått en bit hade vi kommit fram till hotellet Campanile. Det första vi gjorde när vi kom in var att ta det lite lugnt i lobbyn och så fick vi även reda på vilka vi skulle dela våra rum med. Sen gick alla till sina rum och packa upp och fixa oss. För efter en stund så skulle vi dra till en restaurang som hette Gaga och där blev det lite strul med maten men det fixa sig till slut. Eftersom de gjorde ett litet misstag så gav dem oss en extrem mängd mat. Sen efter alla var mätta och belåtna drog vi oss tillbaka till hotellet och avslutade dagen.

/Tindra, Carl, Naima, Simon och Lucas