Toleransprojektet Torslanda dag 3

Blogg dag 3 –  19/4  -18

Idag vaknade vi på morgonen på Janusz  hotell, några av oss vaknade 06:00 och  gick ut för att springa. Rundan var 4,3 km och efter 3 km gjorde vi styrka. Det var en jobbig runda men efter att ha varit vilse i Polen och sedan hittat hem igen var man nöjd och glad att man sprang.

Vi åt en god frukost  men den kunde varit bättre, efter en stunds letande hittade vi äntligen till frukosten. Efter frukosten packade vi iordning på våra rum och hoppa in i bussen mot Majdanek. På morgonen var det lite stressigt men det lugna snabbt ner sig. Bussresan var ca 2 h 30 min och alla hade trevligt på bussen, de sjöngs och spelades kort och skrattet ekade i hela bussen. Vi åkte igenom små byar och stora delar skog, även en del motorvägar men tillslut var vi framme. Väl framme på Majdanek var det blåsigt, men det var varm luft så det gjorde inget. Vi började rundan vid ett minnes monument som föreställde en minnes kupa som omringade aska blandat med jord från alla offren. Om man tittade noga kunde man se vita ben flisor. Eter vi tittat på monumentet gick vi ner till avrättningsplatsen, känslorna gick omkring i huvet eftersom man faktiskt stod på den platsen där människor skrikit för sina liv av skräck och smärta. Vi fick höra om hur soldaterna tvingade judarna som de såg som ohyra  att lägga sig i diket bredvid andra nakna män och kvinnor samt barn, dem  blev skjutna på plats och en del dog, men de som bara skadades fick ligga bredvid de andra döda och vänta ut sin död.

De berättade om en skördefest där man dödade massa människor under en dag, som om det vore en högtid. För att dränka ljudet ställde man dit bilar med stora högtalare som spelade hög musik. Men det hjälpte inte mycket då folket i byn bredvid ändå kunde höra skotten avlossas. Vi fick höra om en dam som skrivit ett brev till soldaterna som bad dem att antingen sluta eller ta det utom räckhåll.

Bredvid avrättningsplatsen låg krematoriet där man sökte igenom de döda kropparna efter värdigheter som tex, guld i tänderna. Efter detta brändes kropparna i stora ugnar. När vi klev in i rummet var det som om man ville vända och gå ut igen stanken som satt kvar i väggarna var ytterligare ett bevis på det hemska som faktiskt hade hänt här. Efter att ha hört en del fakta om rummet fick vi gå runt och titta på egen hand men det var som om alla ville ut för den titt rundan gick väldigt fort. Vi fortsatte ner till arbetslägret där barackerna fanns.

Barackerna var från början stall men eftersom man fort insett att hästar var meningslösa så tog man användning av det till fångarna.  När vi var där var stallen tätade men de var dom inte på den tiden då alla bodde där, eftersom hästar tål mer kyla än människor. Inne i barackerna fanns det kvar sängar, sängarna var våningssängar med tre slafar, i varje slaf kunde det ligga upp mot en fem sex pers. I visa baracker fanns det  kaminer och där kämpade man för att få ligga överst och nära kaminen. Man ville också ligga högre upp eftersom fångarna hade diarré och man fick bara gå på toa två gånger om dagen. Ja ni kan ju själva räkna ut vad som hände om man låg underst.

Efter att vi kollat i en av barackerna där man bodde fick vi gå till en annan barack med nätkorgar fullproppade av gamla skor. Skorna tillhörde alla offer som dödats under andra världskriget i Majdanek. Vi fick ställa oss vid ett avgränsningsstaket och kolla på den långa korridoren som var fylld av skor. Vi fick välja ut en sko att titta på och sedan måla av den. Vi fick sedan skriva en egen historia om hur den hade hamnat där och vem den tillhörde. Känslan av att se alla skor där var overklig. Det var nästintill omöjligt att föreställa sig att så många dog just där vi stod. Utsidan på varje barack var ommålad med en sådan mörk färg att det såg ut som att de hade brunnit.

Efter att vi kollade i baracken med skor gick vi till gaskammaren. När vi kom in så kunde man se blå färg efter Cyklon B vilket var gasen man använde för att döda människor. När man gick in var det först ett rum där man fick klä av sig allt och lämna ifrån sig andra ägodelar. Man fick sen gå vidare till ett rum där man blev duschad för att gasen verkade fortare om man var blöt. Men för att man inte skulle fatta att det nästa rummet var en gaskammare blev vissa utvalda för att arbeta istället för att bli dödade. Inne i det rummet där man gasade folk fanns det ett förråd med gamla burkar av Cyklon B. I taket fanns en slags lucka där man släppte ner giftpellets. Där var det även extra mycket blå färg i taket. Det fanns två mindre gaskammare, där man tyvärr inte fick gå in, men man kunde titta in genom en glasruta. Vi fick berättat för oss att man hade använt kolmonoxid istället för det giftet man använde i den större gaskammaren. Vi stannade i varje rum och fick lite information om vad som hänt.

Efter det gick vi ut och satte oss utanför museet och basgrupperna fick gå in en grupp i taget och kolla i museet. På väggarna hängde det porträtt och berättelser om folk som hade dött i lägret och bredvid fanns mindre kort man kunde ta med sig. Medan en grupp var inne fick vi andra sitta ute i solen och skriva dagbok. Sedan gick vi iväg till bussen som sedan körde iväg till vårt hotell.

Väl på hotellet fick vi vänta en stund för att få våra rum eftersom att alla inte var städade. Hotellet hette Ilon Hotell Lublin och är ett judiskt hotell som även har en synagoga. Därför serverades inget fläsk, vilket var tråkigt eftersom bacon är så himla gott. När vi kom upp på rummen så var klockan inte mer än halv fyra. Därför gick vi bara upp en snabbis och chilla en stund innan vi skulle gå ner igen. Vi skulle sedan gå till gamla stan och på vägen stannade vi utanför den byggnad som förut var SS högkvarter. Därifrån styrde planen Aktion Reinhard. Vilket i princip betydde ta bort alla judar. Där fick vi höra ett tal som ledaren höll för sina soldater.

Efter en liten stund där gick vi vidare till gamla stan. Efter att vi fått lite information om staden och dess historia gick vi till ett slott och där fick vi en narration berättad för oss om en pojke som ville bli kalkon. Sen fick vi göra en uppgift som innebar att vi skulle måla av ”Livet som försvann”. Vilket betyder ungefär att man har tagit ner alla judiska byggnader och tagit bort judarna.

Efter en lång stund av väntan fick vi äntligen gå till restaurang Mandragora och sätta oss ner. När vi äntligen fick mat på bordet började mumlet. De satte upp mikrofoner och drog sladdar till högtalarna för att förbereda för kvällens livemusik. Vid efterrätten kom fyra gubbar och en sångerska och ställde sig med var sitt instrument och spelade livlig musik. Vi dansade och sjöng med och rummet fylldes med en härlig känsla. Alla skrattade och hade roligt medan musiken blev högre och högre. Alla blev ledsna när de sa att showen var över att vi lyckades tjata till oss två extra nummer, men sedan var det tyvärr dags att gå vidare. Vi gick till ett torg där det fanns en stor fontän som sprutade vatten i alla regnbågens färger. Alla var glada och övertrötta, vissa mer än andra, men alla hade jättekul. Efter en stunds springande gick alla i samlad trupp till bussen. Väl på bussen fylldes den med glada rop och skratt. Vi var övertrötta och lyckliga alla tillsammans.

/Amanda och Linn

Krematoriet i Majdanek

Majdanek

Barack med skor

Gaskammare

Lublin

Mandragora

Fontän i Lublin