Toleransprojektet Torslanda 2023 Dag 1

Dag 1

Alla träffades utanför ICA maxi klockan 05.10 och klockan 05.20 rullade bussen i väg mot Landvetter. Alla kände sig trötta eftersom alla hade gått upp tidigt. När vi kom fram checkade vi in vårt bagage och gick genom säkerhetskontrollen. Vi fick skriva vad vi hade för förväntningar på resan. Efteråt hade vi ca 40 minuter för att gå runt och göra lite vad vi ville. Vissa gick och shoppade, andra köpte kaffe. Vid 07.30 gick vi på en buss som skulle ta oss till planet. När vi kom på planet letade vi upp våra platser och planet lyfte klockan 08.00.

Vi landade i Warszawa klockan 10 och vi fick vårt bagage. Vi gick sedan på en buss som skulle ta oss in i staden. Det första vi gjorde var att gå till ett monument för Janusz Korczack som hade 200 föräldralösa judiska barn som han byggde ett barnhem åt. Han behandlade barnen som om de var hans egna barn. Då han var en känd läkare blev han erbjuden att slippa vara i getto eller sänd till läger, men han stannade med sina barn i gettot och följde dem till Treblinka, förintelseläger, in i döden.

Även när man är här i Warszawa är det svårt att försöka leva sig in i vad som hänt. Efter monumentet av Korczack besökte vi Polens enda kosherbutik. Här berättade våra lärare att det levt 3 miljonerna judar i Polen innan andra världskriget och endast 300 000 levde kvar i polen efter kriget. Omfattningen av massutrotningen av judar blev plötsligt väldigt tydligt när man insåg att det inte längre behövdes mer en butik för alla landets judar.

Därefter besökte vi en plats som förut varit ett getto, omgivningen där gettot hade varit var fridfull och stämningen på platsen var glad. Det kändes obeskrivligt overkligt att se detta men samtidigt veta vad som faktiskt hänt. Vi stod på mark där det tidigare legat barn som svält ihjäl. Vi stod framför en port. Vi fick se en bild från gettot på en pojke. Han låg livlös på marken och han var mager. Det känns otänkbart att barn ska ha svält ihjäl och sedan blivit lämnade på marken. Allting är svårt att ta in.

Vi stod på markeringen, där muren hade varit. Att en mur skulle ha delat in människor i grupper kändes inte så nära just då eftersom det var fint väder och människorna som gick omkring platsen inte verkade tänka på det utan levde på med sina liv. Vi fick sen en del av muren som fortfarande finns kvar och då blev det lite mer på riktigt. Att faktiskt se gettomuren med egna ögon fick det att sjunka in lite att någonting sådant har faktiskt hänt.  

På kvällen hade vi aktiviteter/lekar. Vår grupp vann. 😊

Anton, Agnes, Wilma och Jonna