Toleransprojektet Torslanda 2025 Dag 2

Dag 2

Dagen började med att vi åt en mycket god frukost på hotellet i Warszawa, kort efter det skulle vi samlas för att ta bussen ett par minuter till Janusz Korczaks barnhem. Väl vid barnhemmet såg vi en staty av honom, och fick veta att platsen fortfarande användas som barnhem. Vi samlades i matsalen där de hade sin domstol.  Det var häftigt att vi var på samma plats som barnen var och att se platsen där barnen kände sig hemma, och bara kunna vara barn och leva ett bra liv. Samtidigt var det sorligt, när man tänkte på det hemska sättet barnen dog på.

Efter det åt vi lunch på en restaurang i stan. När vi var klara med att äta besökte vi en judisk begravningsplats som är världens största judiska begravningsplats. Ungefär 20–30 personer begravs där per år, men det finns 200 000 gravar. Vi såg två massgravar, alla grupperna skulle sedan gå runt i gravplatsen och leta efter speciella symboler på gravarna, efter det fick vi reda på vad de olika symboler står för. På begravningsplatsen såg vi att det fanns många gravar som satt tight ihop, höga pelare och stora gravar. Vilka som var rika och fattiga kunde man se på gravarna, vissa var stora och rena andra var smutsiga och små. Det kändes sorligt för gravplatsen var övergiven. Vi kände mycket empati för dem som blev övergivna med sina grav, särskilt för dem som kom från getton. Dem dog på ett hemskt sätt och nu är många övergivna och glömda. Ingen besöker gravarna så det är ännu mer glömda. Det var lugnt och tyst.

Vi åt middag efter det. Sen så åkte vi till Brok där gick vi runt på kyrkogården och efter det  gick vi till en judisk begravningsplats. Det var en jättestor skillnad mellan dem, kyrkogården var väl bevarad fint och man kunde se att folk kom konstant och tar hand om gravarna. Medan på den judisk begravningsplatsen var det ingen som hade tagit hand om den. Den var övergiven och överväxt gravstenarna var smutsiga och vissa hade trillat över plus att det var folk som hade tagit stenar och använt dem till andra saker, kändes orättvist och hemskt.

Vi åt middag och sen gjorde oss redo att åka till Treblinka. När vi kom till koncentrationslägret gick vid längs det återskapade järnvägsspåret. Det kändes mörkt och dystert eftersom man vet att många hundra tusen judar hade dött där men man kunde inte föreställa sig det. Alla blev tysta när Mikael och Karin pratade och berättade historier från förintelsen, det var som att många förstod hur hemskt det var att uppleva allt som vi hörde om. Det kändes även obehagligt att gå på samma plats där de människorna en gång gick helt ovetande mot sin död.

/ Selma, Tilde, Edvin, Alicia, Arvid.