Tolerans Torslanda 2025 Dag 5

Dag 5

Vi började dagen med att äta frukost och sedan samlades vi i ett konferensrum, där diskuterades det lite om dagen, vad som skulle göras och vad vi varit med om. Runt 10 tiden gick vi till bussen och skulle åka till Warszawas gamla stad. I gamla stan berättade de lite historier om hur Sverige hade kopplingar Warszawa och till förintelsen. Efter det gick vi och åt lunch och det blev köttbullar med potatis.

När vi hade ätit klart gick vi till ett ställe och där skulle vi prata om vad vi lärt oss och hur vi kan agera och reagera om någon skulle säga eller göra något olämpligt. Hur vi kan göra skillnad. Vi sa då att man kunde säga ifrån och berätta historier som vi har lärt oss under denna resa. Efter vi hade pratat om de fick vi gå runt fritt med en lärare i souveniraffärer och kolla om det fanns något vi ville köpa. Klockan 15:45 samlades vi vid Sigismundstatyn och det var även vid den statyn de berättade om Sveriges kopplingar tidigare under dagen, efter samlingen gick vi till bussen och åkte mot middagen och flygplatsen.

Under hela denna resa har vi lärt oss hur det var för de utsatta under den tiden och även om hur vi kan sprida den kunskap vi har fått för att kunna minska allmän diskriminering och göra samhället till en bättre plats.

/ Stella, Vanessa, Hector, Theo

Toleransprojektet Torslanda 2025 Dag4

Dag 4

Dagen började med en god frukost och tätt där inpå en bussresa, med karaoke och mycket fina samtal. Ca 10:30 anlände vi i Zamosc som kallades ”den perfekta staden”. Detta eftersom det var fina raka gator i korsform med ungefär lika stora och långa hus bredvid varandra. Nazisterna vill också göra det till en perfekt stad. Vi började med att gå runt i staden. Ledarna läste några av våra texter, men också några andra historier. En handlade om en tjej som bodde tillsammans med sina syskon och sin mamma. Hon hade en bästavän som råkade vara jude. Hennes mamma förbjöd henne från att vara med henne på grund av detta. En dag blev hennes före detta bästa vän och hennes familj blev bort deporterade av SS-soldater. Flickans familj stormade sedan in i den bort deporterades familjens hus och började äta deras mat. Hon tyckte det kändes konstigt, eftersom det var hennes före detta vän.

Sedan gick alla tillsamman till stadens torg där vi fick en uppgift. Den gick ut på att välja ett av husen i staden som vi tyckte passade en familj som vi hade fått ett foto av. Efter detta teckande vi av huset på ett A3 papper. Vi målade med både blyerts och med färgpennor. Detta gjorde vi i basgrupperna. Eftersom klockan var relativt mycket när vi kom till staden pausade vi arbetet och gick och åt lunch. Personalen berömde oss och sa att vi var väldigt trevliga. Efter en god lunch fortsatte vi med uppgiften. Vi samlades sedan i en ring och presenterade våra hus och familjen för alla andra. Det var kul att höra vad de andra kommit på om huset och familjefotot de fick.

Vi gick efter det till en synagoga. Som nu mera var ett museum. Där inne berättade Michael om vad som är typiskt för just en sådan lokal. Sedan fick vi gå runt där inne själva och flera skrev sitt namn på hebreiska med hjälp av ett paper med en översättning av dess alfabet. Flera tyckte detta var roligt.

Vi tog bussen till en by som hette Izbica. Där fanns det en judisk begravningsplats. Där fick vi gå fram grupp för grupp och lägga fram stenar och gravljus vid ett minnesmonument vid flera massgravar. Dessa är från förintelsen. Sedan fick vi en överraskning som gjorde väldigt många känslosamma men samtidigt var det väldigt uppskattat.

Bussresan hem var ca 1,5 timma. Den blev väldigt roligt eftersom vi sjöng karaoke, vilket var väldigt kul. På kvällen gick vi till en judisk restaurang och där serverades det god mat. Restaurangen hette Mandragora och det var en trevlig servitör. Det kom ett band som spelade musik och alla var uppe och dansade. Alla tyckte att det var kul att dansa och det var trevligt. På vägen tillbaka till hotellet gick vi förbi en slags portal som visade ett annat land. De kunde se oss och vi dansade macarena för dem. Några hängde med på andra sidan och det var kul.

/ Leon, August, Alice, Elsa, Bianca

Toleransprojektet Torslanda 2025 Dag 3

Dag 3

Vi började dagen med en lång bussresa med slutdestination Majdanek. Majdanek var ett arbetsläger som gick till ett att bli koncentrationsläger.  Där började vi med att kolla på ett monument med sand och aska i. 43 000 dog i arbetslägret, och därav 18 000 som blev ihjäl skjutna under ”sködelsefesten”. Där spelade de hög musik för att minska ljudet av skrik.

Bredvid   detta monument låg det ett krematorie vilket vi sedan besökte. Vi fick se rummen där man tog guldtänder, förvarade kroppar och brände kropparna i de stora ”ungarna”.

Sedan gick vi till barackerna där fångarna sov, otroligt tätt och i hårda trevånings-sängar. Där sov det tre personer per säng och sjukdomar och infektioner spred sig lätt mellan fångarna. De olika fångarna fick olika färger, som att judar hade en färg och andra som krigsfångar och politiska fångar andra. De hade ett märke på bröstet med en bokstav som symboliserade vilket land de kom från eller som en Davidsstjärna på sig. Genom detta kunde man se vilken typ av fånge man var. Alla fångarna fick vakna tidigt till ett hårt arbete var dag med en fattig mat under 1000 kalorier. Detta gjorde de väldigt undernärda och många svalt ihjäl av dem.

Sedan gick vi vidare till en annan sal. Där inne såg vi massvis av skor. Summeringen av alla dessa låg på 426 000 stycken. Så många oskyldiga som blev tagna deras ägodelar och mänsklighet. Detta fick de att känna sig omänskliga och som att de var djur.

Något annat som även fick de oskyldiga offren att känna sig om djur var vid dusch och desinfektions lokalerna. Där behövde de ta av sig sina kläder och duscha nakna inför alla. När de sedan var rena så fick de massvis av medel på dem för att kunna få bort ohyra som löss och annat som kunde sprida sig bland dem. Dessa desinfektions medel var väldigt starka och det brände på kroppen. De rakade även av allt hår på dem så man såg att de var fångar.

Mänskligheten försvann inte bara då, utan den togs bort när de klev in i gaskammaren som först var en dusch och desinfektions sal. Där släpptes Cyklon B från taket och det reagerade med fukten och värmen från alla levande. Den livsfarliga gasen tog upp deras syre intag och de fick de att sluta andas. Man kunde se den blå färgen från gasen på väggar och tak. Vi kunde även se burkarna det kom från i ett annat par kopplat rum. Sedan gick vi ut på den stengången vi kom in på som de första fångarna hade byggt upp och senare fångar underhållit. Stängslen var runt hela lägret och hade elektricitet i dem. Detta går inte genom dem längre. De hade även en död zon som de inte fick komma närmre staketet vid på 5 meter innan de blev skjutna av de SS- anställda som satt i vakttornen dag in dag ut.  

Sedan åkte vi och åt lunch och handlade. Därefter checkade vi in på hotellet efter den tuffa förmiddagen. Efter en vilopaus på hotellet gick vi för att gå till gamla stan. På väg dit stannade vi för att kolla på ett hem där många hemskheter hade bestämts. Där bodde en av Hitlers kompisar och vi fick veta att de hade haft flera möten och höll tal där framför sina medarbetare. Ett av talen ingick hur de skulle ta bort en ”bakterie” och utplåna judendomen för att själva inte bli smittade av ”sjukdomen”.

Vi vandrade vidare till ett litet ställe i Lublin som hette gamla stan. Där stannade vi vid en port där vi fick höra om diskrimineringen som skett i denna lilla del av stan. Judarna fick inte bo innanför portarna och detta höll på i flera årtal. Sedan gick vi ut ur porten fram till ett slott där vi fick höra om dess historia och vilka som hade erövrat det under olika tider. 

Sedan gick vi och åt middag på en gullig restaurang med god mat och en härlig varm stämning bland borden. På väg tillbaka till hotellet stannade vi vid en rund videoportal där man kunde vinka och dansa med folk från andra sidan jorden. Sedan gick vi hem efter en lång och lärorik dag. Väl där fick vi våra mobiler och vi skrev dagboken.

I början av dagen var det mycket känslosamt och sorgligt för många. Där flera grät och snyftade. Hemskheterna tog oss och man fick en djupare förståelse om vad som hade skett där. Alla gick ifrån platsen med ett halvt brustet hjärta för alla påverkade och alla offer. Vår promenad i gamla stan och middagens goda stämning var det vi behövde efter hört och sett dessa tragedier.

/ Joel, Meja, Victoria, Nellie W

Toleransprojektet Torslanda 2025 Dag 2

Dag 2

Dagen började med att vi åt en mycket god frukost på hotellet i Warszawa, kort efter det skulle vi samlas för att ta bussen ett par minuter till Janusz Korczaks barnhem. Väl vid barnhemmet såg vi en staty av honom, och fick veta att platsen fortfarande användas som barnhem. Vi samlades i matsalen där de hade sin domstol.  Det var häftigt att vi var på samma plats som barnen var och att se platsen där barnen kände sig hemma, och bara kunna vara barn och leva ett bra liv. Samtidigt var det sorligt, när man tänkte på det hemska sättet barnen dog på.

Efter det åt vi lunch på en restaurang i stan. När vi var klara med att äta besökte vi en judisk begravningsplats som är världens största judiska begravningsplats. Ungefär 20–30 personer begravs där per år, men det finns 200 000 gravar. Vi såg två massgravar, alla grupperna skulle sedan gå runt i gravplatsen och leta efter speciella symboler på gravarna, efter det fick vi reda på vad de olika symboler står för. På begravningsplatsen såg vi att det fanns många gravar som satt tight ihop, höga pelare och stora gravar. Vilka som var rika och fattiga kunde man se på gravarna, vissa var stora och rena andra var smutsiga och små. Det kändes sorligt för gravplatsen var övergiven. Vi kände mycket empati för dem som blev övergivna med sina grav, särskilt för dem som kom från getton. Dem dog på ett hemskt sätt och nu är många övergivna och glömda. Ingen besöker gravarna så det är ännu mer glömda. Det var lugnt och tyst.

Vi åt middag efter det. Sen så åkte vi till Brok där gick vi runt på kyrkogården och efter det  gick vi till en judisk begravningsplats. Det var en jättestor skillnad mellan dem, kyrkogården var väl bevarad fint och man kunde se att folk kom konstant och tar hand om gravarna. Medan på den judisk begravningsplatsen var det ingen som hade tagit hand om den. Den var övergiven och överväxt gravstenarna var smutsiga och vissa hade trillat över plus att det var folk som hade tagit stenar och använt dem till andra saker, kändes orättvist och hemskt.

Vi åt middag och sen gjorde oss redo att åka till Treblinka. När vi kom till koncentrationslägret gick vid längs det återskapade järnvägsspåret. Det kändes mörkt och dystert eftersom man vet att många hundra tusen judar hade dött där men man kunde inte föreställa sig det. Alla blev tysta när Mikael och Karin pratade och berättade historier från förintelsen, det var som att många förstod hur hemskt det var att uppleva allt som vi hörde om. Det kändes även obehagligt att gå på samma plats där de människorna en gång gick helt ovetande mot sin död.

/ Selma, Tilde, Edvin, Alicia, Arvid.

Toleransprojektet Torslanda 2025 Dag 1

Dag 1

Idag möttes vi 05.10 och påbörjade resan mot Polen. Det var pirrigt i början men vi lugnade oss. När vi kom fram till Warszawa såg vi några väldigt religiösa judar på flygplatsen, där mötte vi också Edyta. I centrala Warszawa var vi alla väldigt nyfikna eftersom allting var nytt. Det första vi besökte var statyn av Janusz Korczak som räddade många judiska barn. Vi tyckte han var en modig person som ställde upp för barnens rättigheter och hans tankar inspirerade barnkonventionen.

Därefter åt vi lunch och fick smaka på ny spännande mat. Efter det gick vi förbi den enda koscher butiken i Warszawa. Vi tyckte det var synd att det är den enda butiken kvar.

Därefter såg vi en synagoga och läste upp några av våra texter. Vi tyckte det var pirrigt att lärarna läste upp texter vi själva hade skrivit.

Efter det gick vi till stället där muren hade varit som delat stora gettot och lilla gettot. Där fick vi jämföra bilden i vår bok med platsen där vi stod och se skillnader och likheter mellan hur det var då och nu. Det kändes konstigt att det stod en mur där för 80 år sedan som stängde in människorna som ledarna inte tyckte var lika mycket värda.

När vi gick vidare gick vi förbi en port som var från en av bilderna i vår bok. På bilden låg en död pojke framför porten och vi fick veta att för 80 år sedan när en person dog la man bara ut dem på gatan så att de kunde bli hämtade. Det var läskigt att stå på samma plats som pojken legat på. Karin pratade om vem som ska minnas pojken i framtiden.

Efter det gick vi till en del av muren som fortfarande finns kvar idag och där berättade Mikael om att de skickade sina barn genom muren för att hämta mat för att det var stor matbrist i gettot. Han berättade också om att hans kompis som bor i Göteborg överlevde på grund av att hans mamma kastade över honom över muren när han var liten.

Efter det köpte vi snacks, gick till hotellet, vilade och sen gick vi och åt middag. Sist tävlade vi om vilken grupp som var bäst genom att utföra några tävlingar.

/ Liv, Rebecka, Nellie A, Livia och Evine